Hej hopp i Sverige!

Mitt flygplan igår försenades med två och en halv timme och jag var tokigt arg och tokigt nervös. Som tur var kom vi iallafall iväg och min team leader Mario fick maka sig upp klockan 2 deras tid för att möta mig och skjutsa bort mig och mitt bagage, på en vespa hahaha!

Som turen också var så har teamet ledigt varje onsdag vilket medförde att jag kunde sova ut ordentligt igår och sedan avnjuta en heldag på stranden! Lovely!

Har dock lite tvivel angående allting, men jag hoppas att dom kommer försvinna med tiden. Ska ge allt en jätte stor chans den här veckan och i allra, allra värsta fall så har jag en flygbiljett hem på tisdag.

Min Plus och Minus Lista

Plus
*Vädret är underbart varmt och man kan bada i havet, mums
* Hotellet är det finaste jag nånsin sett
* Mina arbetskamrater verkar so far jätte trevliga!
* Vi har fått en varsin cykel såvi kan ta oss in till byn och bada och sånt:)

Minus
* "lägenheten" jag bor i är yttepytteliten och badrummet är äckligt
* Hotellet ligget mitt ute i ingenstans och det är omöjligt att sig hit eller härifrån om man inte har bil/vespa
* Mario vill att jag ska vara på sport avdelningen, vilket innebär hålla i sporter som basket och volleyboll. (det märks att han inte känner mig)

Sen längtar jag redan lite hem till mina småpluttar! Men fotot hänger redan på väggen bredvid sängen:)

Vet inte vad jag mer ska skriva nu, jag ska straxt gå och äta middag med hela teamet! Imorgon börjar min första jobbar dag och det ska bli spännande men är väldigt nervöst. Jag hoppas att jag kommer få följa med någon hela tiden så jag först får se hur alla aktiviteter fungerar. Dessvärre fattas det just nu en i teamet som kommer ner nästa vecka och därför kommer det bli svårt att avvara mig från "mina" aktiviteter också..
   Vi får se hur allt blir och jag hoppas verkligen det kommer kännas bra efter morgondagen!

Får se hur mycket jag kommer kunna skriva i bloggen, jobbar mellan halv tio och halv ett, äter lunch, tränar på kvällens show, börjar jobba igen halv tre till fem. Gör iordning sig, har minidisco, äter sedan middag och sen är det kvällsshow som slutar runt halv tolv på natten. Så det kommer verkligen bli fullt upp hela dagarna! Men just nu känns det bara kul!
   Det enda negativa är att det känns ganska lönlöst för mor och far och för anna, julia och nathalie att komma hit och hälsa på. Kommer ta hundra år att sig ut till hotellet från kos stad och när de väl kommer hit jobbar jag ändå hela tiden. Men vi får se hur allt blir, jag ska känna av stället och jobbet nu i början bara!

Mår iallafall bra och hoppas att alla ni där hemma också gör det! Massvis av pussar och kramar från lilla mig!

8-10 timmar, 6 dagar i veckan, här hittar ni mig ;)


  

Hej hopp jag lever!

En blogg som inte har skrivit i på över en månad kan verkas nedlagd men så är inte fallet, jag har helt enkelt bara varit sjukt dålig på att uppdatera sen jag kom hem från de stora staterna,

Usa resan var riktigt lyckad och gav mig flera minnen som jag förhoppningsvis kommer ha kvar livet ut! Bilder från resan går att se på min facebook!

Under de tre veckor som jag har varit hemma här i Sverige så har jag kämpat som en tok för att lyckas få mitt körkort. Efter en tokigt jobbig intensivkurs och två körningar till Flen för att kolla in stället jag skulle köra upp på så var det dags att prova mina färdigheter. Tyvärr gick det inte så bra som jag hade hoppats och trott. Så ingen körkort ännu men jag tänker inte ge upp, det är bara att ta nya tag!

Dessa nya tag kommer dessvärre inte att tas förrän om fem månader. Anledningen till detta är dessto roligare än själva faktumet. Jag ska nämligen åka och jobba på Kos till den sista oktober! Och gissa vad? Jag åker idag!

Det har svängt mycket fram och tillbaka de senaste veckorna om vart jag skulle hamna och hur jag skulle komma dit. Efter mycket om och men fick jag reda på att jag skulle till Kos och området Kardamena vilket kändes jätte kul! Igår fick jag dock en smärre chock när jag gick in på mailet och läste att jag blivit förflyttad på grund av för lite bokningar på det hotell jag skulle vara på.
   Som tur var så lyckades de hitta en annan plats på mig på andra sidan ön och klockan 12.54 rullar mitt tåg iväg mot Arlanda. Runt halv elva ikväll, deras tid, så landar jag på Kos flygplats!

Kan inte förstå nånting. Å ena sidan är jag så tokigt nervös att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Å andra sidan så förstår jag verkligen inte att jag åker idag, idag lämnar jag Sverige och om att kommer gå bra så kommer jag inte komma tillbaka hit förrän i början av november! Allt är så sjuukt!
   Men det känns bra, iallafall för det mesta. Det har varit jobbigt att säga hejdå till alla, speciellt småtjejerna som jag vet kommer ha blivit så otroligt stora tills jag kommer hem igen. Men systerys har varit jätte gullig och fixat ett litet album med bilder på dom som jag ska ta med mig!

Hotellet som jag ska jobba på heter Marmari Palace och ligger en bit utanför byn Mastichari, på den norra sidan av Kos. Jag ska vara en all round entertainer och även vara med på kvällsshowerna som är varje dag! Kommer nog bli en upplevelse för livet och jag ser verkligen fram emot värmen, alla nya männiksor och att få prova på något nytt!

Jag ser hur en efter en i min omgivning tar steget ut och bort från den säkra lilla idyllen för att skapa sitt eget liv och göra det som just han/hon vill. Nu är det min tur att prova på det också. Nu är det min tur att göra något för min egen skull, för att jag vill och för att jag känner att jag måste våga chansa för att lyckas vinna något tillbaka!

Jag har också tänkt på en sak. Många gånger har tanken att jag ska lämna saker och ting bakom mig för att åka och skapa nya upplevelser och minnen. Men jag har kommit på och bestämt mig för att det är helt fel sätt för mig att tänka. Jag ska inte lämna massa saker bakom mig, jag ska istället ta med mig av alla mina minnen och erfarenheter och dra nytta av dom där nere!
   Det har varit en hel del saker som kännts otroligt jobbigt och svårt de senaste tre månaderna. Jag tror att jag nästan har gått igenom varje traditionell fas och redan nu kan jag se tillbaka och tänka att jag inte kan förstå vad jag höll på med. Men samtidigt vet jag att jag var tvungen att ta mig igenom dessa faser för att komma framåt. Jag kan erkänna att jag inte är helt färdig än. Och om jag ska vara ärlig tror jag aldrig att jag kommer bli helt klar med detta kapitel. Men idag känner jag att det är dags att ta ytterligare ett steg.


Nu ska jag ner och packa det sista och förmodligen inse att jag kommer få betala en himla massa pengar för den övervikt jag med all säkerhet kommer att ha. Hur ska man kunna packa en väska med en maxvikt på 20kg när man ska vara borta i nästan 5 månader? Omöjligt är mitt ord för detta :)

Kommer sakna min familj och mina vänner jätte massor så kom väldigt gärna och hälsa på!! Det är bara att ni hör av er till min telefon eller hit, jag ska ha med mig datorn och försöka uppdatera bloggen så ofta som möjligt!

Ha det så bra här hemma nu! Wish me luck!

Puss och hej Frida, I'll come as I was. I'll be as I am. I'll leave as the one I will become.