En glimt av livskris i julruschen

Tjohej!

Jag fattar inte hur alla bloggare gör för att trollbinda sina läsare och hålla dom kvar månad efter månad. Vad är det dom som skriver som är så speciellt? Inte för att jag är ute efter att min blogg ska bli något speciellt, jag skriver ju kanske mest för min egen skull. Men det vore ju kul om någon läste den iallafall. Fast det är klart, när det inte händer så där jätte mycket intresssant i mitt liv resulterar det ju ganska logiskt i att min blogg inte heller blir något vidare intressant.

Men det gör ingenting, för jag tycker om att skriva. Det är avslappnande att skriva och det rensar undan lite tankar så att man inte behöver gå runt hela dagarna och känna att huvudet håller  på att sprängas för att man har så mycket att tänka på.

Jag är nog lite i en livskris just nu, eller jag håller nog iallafall på att hamna i en livskris. Jag vill börja plugga till hösten men jag vet inte till vad, jag vill ut och resa men har inga pengar, jag vill upptäcka världen men vill inte lämna nära och kära här hemma. Jag är 19 år och jag känner mig stressad över att jag måste börja plugga så att jag inte kommer igång för sent för att då kanske det blir jätte sent innan jag får tid och möjlighet att skaffa barn och familj. Det är helt sjuuukt att jag tänker så men ändå gör jag det.

Julia var hemma hos mig igår på ett långbesök. Det var riktigt trevligt! Det känns som att vi hittat tillbaka till varann ordentligt nu. Efter att vi flyttade ifrån varann i Vadstena och bestämde oss för att vi skulle bo i en varsin etta istället så blev det att vi hade tärt så mycket på vår vänskap att vi inte tillbringade speciellt mycket tid tillsammans. Men jag har alltid vetat att hon är en nära och väldigt bra vän, oavsett hur mycket tid vi har spenderat tillsammans eller hur mycket vi hörts av. Och jag tror att hon tycker likadant. Det är skönt att ha en vän som man verkligen känner att hon vet helt och hållet vem jag är, hur jag funkar och vad som gör mig ledsen och glad och allting.
   Julia och jag är i lite samma livskris just nu också. Men vi började prata om att det vore riktigt roligt att åka iväg någonstans och jobba i sommar tillsammans. Det var många förslag som dök upp, gotland, öland och västkusten men även andra länder lockar oss båda en hel del. Det är bara kruxet med att man inte vill vara ifrån sina kära så pass länge. Det bästa vore ju om Andreas och Linus följde med och jobbade på samma ställe. Inte samma jobb, för det skulle helt enkelt inte gå, för det första skulle vi alla fyra få krupp på varann och för det andra skulle killarna aldrig klara av samma jobb som jag och julia vill ha. Men det vore sjukt kul att jobba på samma plats! ja detta tål definitivt att tänkas mer på!

Men det är lång tid kvar till sommaren och nu är det ju faktiskt snart jul! Det ska bli jätte mysigt och jag längtar riktigt. På lördag jobbar jag men mamma och jag planerar att åka och julshoppa på söndag och det är verkligen välbehövt för jag har inte inhandlat en enda julklapp än.

Nu måste jag fortsätta jobba, det är ju trots allt julrusch nu.

Puss och hej Frida, men det är samma himmlen, samma hav och stjärna som jag såg...

Kommentarer
Postat av: Nathalie

hej, kan ju berätta att jag har åkt på exakt samma livskris...känner igen ALLT du tar upp!!! Kan va skönt att veta att fler känner precis samma press. puss på dig

2008-12-10 @ 20:01:20
URL: http://nathaliejournath.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0