Så var det lördag igen, tiden har sprungit iväg som vanligt. Veckan har gått med förkylning, ett flertal körlektioner, jobb och andra vanligheter.

Middagen i torsdagen blev jätte lyckad och vi fick en jätte mysig kväll. Värre var det med igår när min seperationsångest tog över hela mig och gjorde att mig till en dålig människa. Det är inte lätt när det är svårt, så är det bara. Men fan varför ska man göra det värre än vad det egentligen är?
   Allt jag kände igår var på riktigt, det är inte det jag menar men varför förvandlas en ångest så lätt till ilska? Hur som helst så har jag en väldigt bra mamma som lyssnade och fanns till som hon alltid gör och vips så dök det också upp en helt underbar pojkvän som visade sig också ha seperationsångest och efter lite snack förvandlades då enskilda ångestar till en gemensam ångest och då kändes allt så mycket lättare och bättre. För oss båda tror jag faktiskt.

På tisdag är det exakt en månad kvar till han åker iväg...

jag jobbar idag och ska straxt stänga och gå hem. Grabben ska på grabbfest och det känns helt enkelt inte som att en tjej som jag passar in på denna grabbfest så just nu står jag utom förstånd över vad jag ska göra på min lediga kväll. Funderar på att åka ut till mor och far och bara chilla men det vore kul att hitta på något här i stan också! Förslag välkomnas hjärtligt:D

Nu är det dags att göra det sista innan lås och bom.

Puss och hej Frida, life isn´t always as you've planned..