Tidspanik!

Så sitter jag här på jobbet igen.. Klockan är lite över fem och jag har precis gjort rent alla maskinerna. Jag väntar på att  tiden ska gå så att jag ska få stänga och gå hem. Men vad är det som är så bra med att få gå hem? Jag har ingenting eller ingen som väntar på mig där hemma, bara ett skitig lägenhet som måste städas och så måste jag såklart laga mat och äta. Att få äta kommer väl bli det största nöjet ikväll haha!
   Igår kom Linus förbi hos mig på kvällen, det var ett roligt besök, jag tycker om när han kommer oanmäld, det blir liksom lite utanför rutinen:D Vi kollade på en film som syrran sa inte alls skulle vara seg och inte heller så lång, efter två timmar gav vi upp så vi såg inte ens slutet... Tur att vi också lånade dirty dancing så jag har något att kolla på idag!

För att gå tillbaka lite till det här med tid, jag lever här i en liten egen lägenhet, jobbar varje dag, försöker lära mig köra bil och träffar pojkvännen så ofta som jag mest bara kan. Även fast jag kan tycka att det har varit en lång dag så flyter iallafall alla dagarna tillslut samman för att tiden går så otroligt fort. Det är snart slutet på november, nästa vecka fyller mamma 51 år, det känns precis som nyss vi firade henne med hennes stora 50 års kalas. Jag fattar ingenting, det är inte långt kvar till nyår och sen är jag inne på mitt tjugonde år, mitt riktiga vuxna liv börjar på riktigt^^.. Så samtidigt som min panik stiger inom mig för att tiden bara springer förbi och jag inte har en aning om hur jag ska hinna göra allting som jag måste göras än mindre hinna göra allt som jag vill göra, så kommer jag på mig själv allt oftare med att sitta och vänta på att tiden ska gå. Vänta på att klockan ska bli sex så jag får stänga. Vänta på att linus ska komma. Vänta på att det ska bli helg. Vänta på att det ska bli lunchtime.
   Varför väntar man och längtar efter saker istället för att leva i nuet och ta vara på varje minut och sekund som går i livet? Anledningen till att man tycker att tiden har gått så otroligt fort tror jag inte alltid är för att tiden går fort när man har roligt. jag tror att det känns som att tiden har gått så otroligt fort just därför att man bara har väntat på att den ska gå.. Ibland upptäcker man verkligen hur patetisk man kan vara, människan eller kanske bara jag själv...

Jag måste ändra inställning!!

Nu ska jag gå hem och laga någon god mat och njuta av den i min sköna fotölj. Vad som händer i framtiden ska jag inte tänka på utan jag ska njuta av den här kvällen. Kanske vet jag just nu inget som jag kan se fram emot ikväll, men man har ju faktiskt ingen aning. Jag kanske kommer göra något ikväll som jag hade suttit och väntat på att få göra om jag hade vetat om det innan. :)
  Se jag försöker iallafall..
   Patetisk var det ja.. Hmm..

"Stackars mannen med medaljer, som bara putsar sina minnen. Han sitter tyst bland gammalt skrot, kan inte se för allt sot ,att ingen sitter mittemot.
Stackars hon som flyter med, som aldrig lärde sig ta sats. Hon som ägna all sin tid åt nåt hon inte ville bli för det var bara där det fanns en plats.
Stackars hämmade lakej & stackars dig och stackars mig. Det är en konstig värld vi lever i, ja ingenting är vad man tror"

Puss Hej / Frida, Det är ett stort liv...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0