5 timmar senare och inte ett dyft klokare! Hej och hallå världen!

Min enda lycka just för tillfället är att jag äntligen har hittat min ansiktskräm efter en hel veckas letande i denna stad, thank you lord för det iallafall!

Jag sitter i en stökig, rörig, full och extremt skitig lägenhet och ser hur den varma vårsolen lyser in genom mina fönster och bara skriker på mig att jag borde gå ut och den friska luften och njuta av solen! Men Icke sa nicke här ska det flyttpackas för fulla muggar.. Dessutom borde jag verkligen försöka få i mig nån slags mat men jag har verkligen ingen matlust. Jag har ingen lust till nånting alls just nu.
   Det enda jag vill är att lägga mig på en filt ute i solen nån stans där det är helt vindstilla och bara blunda och tränga bort alla tankar och bara vara!

Jag vet att jag borde ringa och fixa vissa grejer. Jag vet att jag måste för min egen skull men det känns så jobbigt att prata just nu att jag nästan hellre bara skiter i det.

Varför ska det vara jag som har fastnat kvar och inte släppa taget när det verkar varit så otroligt jävla lätt för den andre parten??

Giv mig styrka att börja packa min lägenhet nu! Giv mig styrka att rycka upp mig själv ur ett eget nästan påhittat litet fördärv haha fan nu får jag väl ändå ge mig! Jag vet att jag kan bättre än så här! Jag vet att jag är bättre än såhär! Sådetså!
 
So long for now!

 Det är inte lätt när det är svårt... Haha