Jag kan inte sova. Jag har legat och vridit och vändit mig tusen gången om men såhär blir det varje eviga jävla natt. Tankar. Varför finns dom? Eller åtminstone varför kommer dom alltid på natten närman ska sova?

Jag tänker - alltså finns jag. Det var Descartes existensfilosofi.

Jag måste alltså existera något alldeles enormt så mycket som jag tänker om allt och inget. Fast mest om allt.

Min nya förskräckt som just kom när jag låg i sängen var att jag bara har cirkus två och en halv månad på mig att lära mig köra bil, göra halkan, köra upp, och se på fan, klara allt. Genast ångade en ångest upp i min mage som förövrigt är lagom orolig ändå. It's not gonna happen. Det känns så himla lönlöst alltihopa, varför i helvete skulle jag till och göra det där jäkla teoriprovet i slutet av augusti för?? Och nu ha ett år på mig att fixa uppkörningen. Jag kunde väl bara göra som alla andra och lära mig teorin jäms med körningen och sen när jag kände att jag både kunde skriva och köra upp så skulle jag göra det! Men icke!
   Jag vet vad ni tänker, det är inte två och en halv månad kvar till sista augusti. Nej, men det är två och en halv månad kvar cirkus till vi åker till USA i en månad. Sen är det slutet av maj. Och då planerar Frida att fly fältet (Sverige och hon vet ej var än). Men det kommer ju aldrig och gå. Alla mina planer gick just för en stund sen när jag låg i sängen och försökte sova - i kras.
   Det måste krävas både under och mirakel för att jag ska klara hela körkortet innan vi åker till USA, jag menar jag vet själv att jag fortfarande är helt värdelös (även om jag gör framsteg sakta men säkert). Och klarar jag det inte kan jag inte fly fältet i sommar för då måste jag ägna tiden hemma för att ta det där jävla körkortet.

Jo just, ska jag bo hemma i Österåker, arbetslös och försöka att ta körkort med närmaste körskola 2,5 mil därifrån och noll bussförbindelser. Det känns liksom lika lönlöst det. Hur ska jag lösa detta? Jag kommer vara vaken hela natten och fundera och gräma mig över det här. Och det värsta av allt är att jag vet att jag definitivt inte kommmer kunna komma på en lösning över natten så det kommer endast sluta med att jag kommer vara toktrött imorgonbitti när min körskollärare kommer för att hämta mig så vi ska träna på att vända i olika korsningar, yippie ki yay!

Man kan tycka attt jag är en smula negativ så här vid midnattsslaget men det är faktiskt inge roligt att komma med dessa insikter när man försöker sova.

Jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite. det brukar kännas bättre då, och då kanske jag får lättare för att somna.
   Linus är iväg och jobbar natt så vi har inte ens kunnat säga god natt till varann idag. Det gör ju inte direkt denna sömnlösheten lättare.

Dessutom har jag ramlat in i en "ny" (snarare fallit tillbaka i min gamla) livskris. Vad ska jag göra det närmaste året? Om vi nu för några sekunder bortser från hela körkorttagandet så undrar jag: Ska jag plugga i höst? Ska jag jobba utomlands i sommar eller jobba hemma? Om jag inte ska plugga i höst, ska jag då våga åka och jobba utomlands en längre tid än bara sommaren? Är jag redo, och vill jag verkligen lämna allt och framförallt alla här hemma för att åka bort från Sverige i ett år? Och som alltid i en livskris: Kommer jag ångra om jag inte gör det jag vill just nu?


Det tar dessutom emot att ringa till factory och be dom summera ihop alla mina timmar jag har jobbat under alla somrar där och sedan skriva på allt som ett litet intyg. (Detta behövs till utbildningen som jag kanske vill plugga i höst) Och kan dom ensgöra något sånt? Hmmm...

Mycket som snurrar runt i mitt huvud. Vet inte om det har blivit bättre eller sämre efter det här men vi får hoppas på det förstnämnda för nu klarar nog folk inte av att läsa mer...

Puss och hej Frida, det står skrivet i pannan att om man släcker en ångest så väcker man en annan....