Jag har idétorka och skrivkramp. Kanske borde sluta skriva blogg, det är ju ändå ingen som läser den. Jag blev plötsligt väldigt trött och negativ. Har inte varit det idag men jag är väldigt fundersam och tankspridd just nu. Det är inge kul. Ibland önskar jag att man inte kunde tänka. Visst vore det meningslöst de allra flesta gånger men då och då vore det otroligt skönt.

Jag tycker inte om söndagar. De är alltid sega, man är alltid trött och man vill aldrig jobba imorgon (måndag). Jag önskar att jag hade ett lite mer kreativt och underhållande arbetsliv. Visst är det underbart skönt att jobba fem dagar i veckan och se känna gud vad skönt nu är det fredag och ledigt ledigt! Men ibland känns allt så entradigt. samma sak varje vecka och samma känsla varje söndag. 
   Därför har jag faktiskt börjat fundera starkt på att tacka ja till jobbet som entertainer och säga att jag kan jobba till November. Det var det som var kravet, jag kunde få tjänsten om jag kunde vara kvar säsongen ut, till november. Det är ju väldigt lång tid, men samtidigt vet jag att jag skulle tycka det var så jäkla roligt att få byta miljö, träffa massa nya människor och jobba på ett helt annat sätt. Jag vet att det är mycket slit och att man jobbar typ hela tiden. Men jag tror också att man har riktigt roligt, speciellt (om man har tur) tillsammans med de andra som jobbar på samma ställe. Men att vara borta i 6 månader, ett halvår, känns så overkligt på något vis. 6 månader ifrån Linus skulle ju fan aldrig gå. 6 månader ifrån mina små systerdöttrar skulle också kännas som en evighet. Men samtidigt är det ju mitt liv och jag borde ju göra det som känns roligt just nu. 
   Det är så svårt att veta vad man ska besluta. Samtidigt har jag en omgivning som tjatar på mig att jag borde börja plugga i år. Nu när jag faktiskt tror att jag vet vad jag vill plugga så är det väl en självklarhet att jag ska söka det till i höst. Men de kräver att man ska ha jobbat heltid i ett år och jag tror inte att jag kommer få ihop så lång tid. Men då tycker många att jag iallafall borde söka och se om de kanske tar in mig ändå. Men då kan jag inte åka iväg och skriva på kontrakt utomlands till november, utifall jag kommer in på skolan i september. Åååh det är så svårt, jag får krupp på allt!
   Dessutom är ju allt i dag en fråga om pengar. Nu är jag så gammal att jag ska betala allt själv, jag förstår ju det, jag måste börja ta ansvar för mig själv. Och jag har ett körkort på minst 20 000 kr till som ska betalas och då måste jag jobba och ha en inkomst. Fan att man ska behöva tänka på så mycket runt omkring för att kunna ta ett enda beslut. 

Mitt första steg är att prata med Linus om jobbet utomlands när han kommer hem från Österrike på söndag. Det kommer bli svårt eftersom jag själv inte ens vet jag vad vill med det jobbet..

Nu ska jag försöka ta mig samman och gå och borsta tänderna. Jag är tröttis så känns onödigt att vara uppe bara för uppandets (kul ord) skull.

Puss och hej Frida, vi pratar om vart vi ska just inatt men jag antar att vi menar hela livet...

'