Det är konstigt att man kan hålla humöret uppe en hel dag, le och vara trevlig för alla kunder, leka och skratta med Ängla, till och med vara glad när jag brakar kylskåpet. Sen räcker det med ett enda telefonsamtal från Linus, lite småprat i några minuter och sen bryter jag ihop. Gråter och alla känslor kommer fram.

Inte så mycket panikkänslor längre. Dom har mer gått över till att vara ledsen och arg. Och samtidigt försöker jag mig känner mig rofylld i nuet och koppa bort allt. Det är en svår kombination vill jag lova.

Jag kom aldrig fram till en lösing på någonting igår natt. Men jag låg inte vaken hela natten heller. Tror jag somnade nån gång vid två efter att länge tvingat mig själv att sluta tänka och bara fokusera: sov, sov sov.
   Jag var trött och ofukuserad i morse när jag skulle köra och det gick inget vidare alls. Kändes som att hon bara sätt bredvid och tänkte: vad är det för en människa jag har hamnat med?
   Det kändes ju inte direkt bättre när vi avslutade med att hon talade om att hon var orolig över om jag skulle klara av körkortet innan augusti då mitt teoriprov går ut om jag inte börjar öka min privata övningskörning något kolosalt. - och jag som oroade mig över slutet av april yeeeeay....

Tack och lov för att Linus orkar med mina panikartade tårar, dåliga självförtroende och pessimistiska tankeförmåga och dessutom muntrar upp mig och faktiskt ger mig lite hopp. Hur kan jag ens tänka mig att sticka ifrån landet i ett år, hur skulle jag klara mig utan honom? :) Han är en pärla!

Det är morgon snart igen, lycka till kära vän, skriv om drömmar hjärter dam...

Puss och kram Frida, bästa sättet att förverkliga sina drömmar är att vakna.....  (Michael Pfleghar)