Under konstruktion. Be patient jag jobbar faktiskt på det:)

Deppig. Ångest. Onsdag.

Vi ska träffas idag för att boka(?) USA resan men efter att ha pratat med diverse vuxna människor som alla varit ute och rest mycket säger alla att mina pengar som jag kommer kunna spara ihop max kommer att räcka i 20 dagar. Och när jag har tänkt efter ordentligt så förstår jag att dom har rätt. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill inte bara skita i allt som jag slitit så mycket för och sen få höra när Hanna och Hanna kommer hem om hur roligt dom har haft det och vad mycket grejer dom har gjort. Grejer som jag har varit med och planerat.
   Men jag vill heller inte snåla ner hela resan på grund av mig. De andra har ju mer pengar och de andra behöver inte snåla så mycket som jag behöver, då drar jag ju ner hela resan för dom också. Plus att man aldrig skulle hinna allt vi vill göra på 20 dagar och då känns det ändå meningslöst för jag vill ju inte göra en resa som känns halvbra när jag vet att den kunde ha blivit super.

Jag vet inte, jag har ångest just nu. Jag har försökt tänka ut alla möjliga sätt att få ihop mer pengar men det är omöjligt. Både mamma och linus har sagt att jag kan låna av dom men när jag kommer hem har jag inget jobb, då kommer jag stå där arbetlös och bolös och då har jag ingen lust med att ha en stor skuld att betala också. FAN säger jag bara. Det känns som ett sånt jävla nederlag att bara ge upp och säga Lesen tjejer men jag kan inte följa med. Jag har ju planerat det här hur länge som helst. Det skulle ju vara min grej.... Dessutom mår jag inte bra just nu, är inne i en dålig period och jag vet inte vad det är med mig. Jag skulle nog behöva byta miljö. Men samtidigt verkar det som att det inte funkar för mig heller. Menar, det var ju inte längesen jag bytte miljö, från Vadstena till hit, från plugg till dagligt jobb.. Ja, som sagt, jag vet inte, jag vet ingenting just nu.

Det enda som håller mig uppe är att Linus stannade hemma hos mig mycket längre än vad som först var planerat. Nu ska han stanna ända till på söndag. LOVELY.

Längtar tillbaka till studender som när jag och Anna helt bekymmerslösa gick på gatorna i Spanien och sjöng för fulla muggar: Vi har solen i ögonen Och spilld mjölk överallt Det stinker av gammalt groll men vi har skuggorna bakom oss trots allt Tralallallala

Tjohejs

Idag gick jag upp jätte tidigt för att vara jag och gick till körskolan för att ta min första körlektion på över en månad. Den var välbehövd kan man ju lugnt säga. Men det gick bra. Jag berättade att mina föräldrar inte hade vågat övningsköra något med mig den här månaden för att det har varit så himla halt. Då sa Malin, min körskolelärare att jag skulle hälsa dom att det är inte halt i den hastighet som jag kör i. Hihi det tyckte jag var lite gulligt.

Idag fyller också min älskade systerdotter 3 år. Hon börjar verkligen bli en stor tjej, det är läskigt vad tiden går fort. Jag har köpt en jätte söt rosa klänning till henne och en hello kitty bad-leksak. Hon älskaaar Hello Kitty:)

Ända kruxet är att om det är nån som behöver kläder så är det jag. När jag ska klä mig till jobbet varje dag så har jag två saker att välja på; ett par grå jeans eller några olika (alla är svarta) leggings. Ni förstår, alla mina jeans har antingen gått jätte sönder eller är alldeles jätte för små. Jag har länge försökt intala mig själv att jag ska träna mig tillbaka till min gamla jeansstorlek men det har jag nu insett aldrig kommer hända. Så snälla jag ber er nu, gå in på länken här nedan och bli medlem så får jag presentkort på lite kläder:)
http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=149601

Jag börjar halv tolv idag vilket är jätte skönt eftersom jag kunde köra innan jag börjar jobba och jag kan chilla ett tag efteråt också. Det negativa är ju dock då att jag inte slutar förrän 1800 ikväll och då kommer jag bli jätte sen till Änglas kalas:(
   På tal om jobb så måste jag verkligen sluta skriva nu och gå och göra iordning mig för jag måste gå till jobbet snart. Tror inte Bertil och Lisa skulle uppskatta om jag kom till jobbet i träningsbyxor och myströja...

Hoppas att kvällen senare kommer att få tillbringas med Linus. Trots att han har varit hemma nu i snart två veckor så har jag knappt sett honom på tre dygn,. vi har bara sovit med varann i princip. det känns riktigt drygt. Hmm.

Nej Hej hopp hoppas ni får en bra helg, det tänkler jag se till att få för efter klockan 18 är jag ledig i två dagar:)

Puss hej Frida, entertainer på Rhodos i sommar kanske vore något...

Jag har kollat på Winnerbäcks dokmentär på ettan ikväll. Jag rös i hela kroppen hela programmet igenom. Kan man vara annat än kär i honom?

Han gör mig djup. Eller ja, ännu djupare. Han framkallar glädjande sommarkänslor och filosoferande mörka vinterkvällar.
   Ena stunden kände jag bara att jag längtade något så oerhört till mysiga sommarkvällar med grill, vänner och winnerbäck i bakgrunden. Andra stunden ville jag bara resa härifrån, fly utomlands och jobba med ett helt annat folk.

Jag har börjat skriva på mitt engelska cv ikväll. Det är svårt och samtidigt sitter jag och skriver att jag pratar flytande engelska, men tänker att va fan alla framhäver sig ju som lite bättre än vad man egentligen är i sina cv:n så då kan jag väl skriva att min engelska är flytande istället för "jag tar mig fram med det". Det är ju bara med lite andra ord:)
   Har ett ett jobb som verkar särskillt intressant. Hotel Etertainer på någon av de grekiska öarna. Ska fylla i ansökningsformuläret ordentligen imorgon om jag får tid. Började ltie smått idag men man var tvungen att bifoga sitt cv så måste skriva klart det först. Det bästa med just det där företaget var att man fick skriva från vilket datum man var tillgänglig och till vilken datum. De andra kräver att man ska komma redan i april och det funkar ju inte alls för min del som ska till USA i maj och som jobbar dram till april.
  En del av mig vill bara åka. Egentligen nu på en gång, bara dra! Men en del av mig vill stanna kvar i tryggheten här hemma. Linus är såklart den som gör att jag mest av allt vill stanna. Jag har lovat mig att jag aldrig ska låta en kille hindra mig från att göra det jag vill göra. Men Linus är inte vilken kille som helst. Han är ju min lilla guldklimp. Och vi ska vara ifrån varann nu i tre och en halv månad. Så fort han kommer hem åker jag till USA i en månad och då känns det bara så pissigt att bara dra direkt efter. Det är ju inte direkt så attjag bara skulle dra 60 mil bort sådet gick att hälsa på så där en gång i månaden utan om jag väl åker så åker jag verkligen ordentligen. Vi alla vet ju att man inte bara kan åka och hälsa på lite som man vill,om man måste åka över hela Europa.
   Det är svårt att veta. Jag vill vara impulsiv och bara släppa allt och göra det som faller in mig. Men jag har svårt för det, det är svårt att släppa kontrollen. Det är ju kontrollen som är det enda som jag känner bara är mitt. Det låter lite som en tvångstanke men det är skönt att veta att jag vet vad som händer imorgon, en månad framåt, jag har mitt eget hem att gå hem till varje dag och jag har alla mina saker i en organiserad röra:) Att bara säga upp lägenheten, säga upp jobbet, packa en resväska med det viktigaste och dra känns väldigt skrämmande. Men samtidigt vet jag att när jag väl har gjort det skulle jag säkert tycka att det var helt underbart lättande.

Tanken var att jag skulle lätta hjärtat mycket mer men nu kom äntligen Linus hem till mig efter att vi inte setts på hela dagen. (Han är hemma över en och en halv vecka och hälsa på och jag vet att jag är jätte trög som inte har skrivit det innan men av någon anledning är det lättare att skriva omdet som tynger en istället för det som man blir överlycklig av^^)
   Dessutom har Isabelle (Johans nya tjej) och jag varit ute och gått på långpromenad idag, för att sedan sätta oss och kolla på winnerbäck och sätta i oss en hel skål chips. Hon är ensam nu när Johan är borta och jobbar så hon sitter också här hos mig nu ikväll/börjar bli natt.
   Så nu ska jag vara social och avsluta för idag.

Puss och hej Frida, det är väl tanken som räknas ändå....