Rädd. Ångest. Glad. Ledsen. Förvirrad. Förväntansfull. Arg. Orolig. Hungrig.

Alla känslorna på samma gång. Varje kväll likdant. Men ikväll har det varit värre. Hur fan kan man ha mage att säga något sånt? Och hur kan man bara släppa allt och planera en hel lång framtid helt plötsligt när man aldrig kunnat gjort det förut på tre år? Och hur kan jag känna mig ledsen och glad över något på samma gång och över samma sak? Är jag redan bortglömd?

Många frågor. Få svar. Många känslor. Ingen klarhet.

Dessutom är jag hungrig och vill verkligen att någon ska komma hem till mig med en saftig max hamburgare precis just nu!!

Vilken tur att jag ska få träffa Julia imorrn! Första gången på över en månad, häärligt! Hoppas att jag kommer ha lite mindre frågor och lite färre känslor efter våran träff:) Fast oftast brukar vi ha en tendes att förvirra varann ännu mer. Men det löser sig alltid tillslut!

Förhoppningsvis löser sig allt den här gången också. Jag kanske bara måste ge det lite mer tid än vanligt och jag måste puscha i massor av girl power i mig!

God Night!
Frida, kom inte för nära; du vet hur det blir...