Jag skulle vilja säga att jag inte ser tillbaka. Jag skulle vilja säga att jag mår bra nu och att allt kommer lösa sig på bästa sätt till slut. Men jag kan inte det.

När man tror att det är påväg att bli bra, när jag har känt i två dagar nu att jag klarar mig bra ändå och att jag överlever det här, när jag satt och tänkte för några timmar sen att jag faktiskt var riktigt glad idag, då slår det tillbaka mot mig som en bumerang kastat så hårt att man blir knockad.

Jag förstår inte hur jag nånsin ska kunna säga att jag inte ser tillbaka. Det kommer jag alltid att göra, jag önskar bara att jag kunde se tillbaka och känna att det där var en väldigt bra tid i mitt liv men nu ska jag gå vidare i andra tider som också kommer att bli bra. Och förhoppningsvis kommer jag kunna göra det, nån gång. Men just nu känns det väldigt avlägset.

Just nu, just i denna sekund och minut, vill jag bara skita i det här jävla jobbet utomlands, skita i jobbet här hemma, ta första bästa tåg upp till funasdalen och springa hem till honom. Krama om honom och ta hand om honom nu när han är sjuk och inte mår bra. Sen skulle jag aldrig åka därifrån.

Men jag vet att det inte skulle funka. Jag vet att uppbrottet inte bara beror på min resa och mitt jobb utomlands. Det beror lika mycket, om än inte mer, på att han också vill iväg, han vill också uppleva saker, resa bort och få erfarenheter. Men inte på samma ställen som jag, inte på samma sätt som jag. Han vill kunna göra det själv.
   Jag vet att jag nog också behöver uppleva saker på egen hand, utan honom. Men att behöva och att vilja är inte alltid samma sak.. Fattar inte hur en sån liten sak som att höra hans röst kan få mig att bara plötsligt bryta upp.

Här trodde man att man var påväg att bli glad men jag blev istället slängd i väggen och åter lika ledsen som förut. Vill bara ha tillbaks min kärlek, mitt lilla hjärta. Vill bara att allt ska vara som förut. Men det går inte. Jag vet att det inte går. Det finns ingenting annat än tid som kan hjälpa mot det här. Det finns inget som kan få mina tankar att sluta tänka på honom..

Åt helvete jag vill bara vrida tillbaka klockan och börja om, fixa till allt och få tillbaka det som en gång varit så otroligt underbart och bra. Jag vill att han ska känna det igen.