Hej hopp och god morgon! Eller god förmiddag? och för min del inte så god eftersom jag är väldigt bakis och extremt trött. Kan någon berätta för mig hur jag kan vakna 20 över 9 på morgonen när jag somnat klockan 5 och inte kan somna om? Underligt tycker jag bara är förnamnet för denna gåta. Extremo jobbigt och frida-kommer-vara-helt-slut-idag-känslan infinner sig på högsta nivå.

Igår var det dags igen för ännu ett försök att utforska Londons nattliv. Efter vinpimplande hos Julia i smyg tog vi tunnelbanan till Soho där vi hade hört det skulle finnas lite mer normala klubbar, där man faktiskt inte måste träffa amerikanska filmrecensenter för att komma in. Väl framme vandrade vi runt i desperat letande efter en bar som vi kunde ta en fördrink i, jag vet inte vad ni skulle tycka om resultatet men när Julia och jag började se män som tog på varandra och det senare visade sig bara finnas en ända toalett, en herrtoa, där alla skulle gå, så blev vi livrädda och klunkade i oss i 140 för att sedan sticka. Borde jag nämna att vi i trappan mötte mitt livs första dragqueen? Hmm..

Efter att ha fått råd från ett par svenska tjejer som Julia haffade just för de var svenska så gick vi till klubben Punk. Oroa er inte, jag stack inte ut med mitt blonda hår och söta klänning, folket där inne var inte så punkiga som man kan tro.
   Kvällen var väl lyckad, hade dock inte så jätte roligt. Idag kan jag knappt gå på mina bara fötter, så ont hade jag igår. Musiken var ganska dålig enligt mitt tycke och en tredjedel av folket som var inne på klubben var nämligen svenskar. Om jag vill gå ut och festa med svenskar så kan jag ju göra det hemma liksom, är ju ändå påväg mot de trakterna igen nu och ville ju se Engelsmän by night. Ska dock inte klaga för mycket då det också var just svenskar som räddade min kväll genom att leta efter Julia, vänta med mig på Julia och tillslut letade upp en buss hem åt mig och Julia =) Tänk att jag tycker svenskar är mycket trevligare mot varandra när de är i andra länder än vad de är i deras hemmatrakter, lustigt det där.

Julia fick dock bita i det sura äpplet hon också tillslut, för bussen vi hamnade på åkte bara till mig och svängde sedan ut en annan väg och inte mot henne. Istället går hon av vid Sloane Square, vårat "härifrån hittar vi alltid hem ställe" och tror sig kunna ta en buss hem. Klockan 5 imorse får jag ett sms av Jullan Pullan: "Efter att ha väntat på bussen i 30 min så upptäcker jag att den inte går ända hem. Underbart! Så var tvungen att gå i 15 min. Skit! Hemma nu"

Haha där fick hon för att jag fick vänta så länge på henne! Är dock inte avundsjuk idag då hon skulle upp imorse och vakta barnen, stackare. Själv fick jag också gå en 15 minuters lång promenad hem, i strumpbyxor, i regnet. Men jag hittade iallafall rätt på en gång, är sååå stolt! (Vet att du skulle döda mig om du hade vetat det här Mamsen, därför det är så bra att du aldrig får reda på något förrän efteråt, och allt gick ju bra även denna gången hihi

Nu ska jag försöka ta mig kraft till att göra iordning mig och sen förhoppningsvis få tag på Julia nån gång detta årtionde. Igår så såg dagens planer ut att bli Buckingham Palace och Brittish Museum men jag vet inte riktigt vad Gudrun tycker om detta i nuläget mohaha

Hoppas ni har det bra där hemma!

Lots of love, Frida