Ja, det blev helt enkelt såhär nu. Jag lyssnade på alla råd, alla har varit jätte gulliga och alla har verkligen puschat mig jätte bra för att stanna och hålla i och leta nytt och allt vad det kan vara. Men tillslut blev det helt enkelt för mycket lyssnade på alla råd och för lite lyssnade på vad jag egentligen själv ville. Som Linus så fint uttryckte det: "Det är råden som gör dig tokig, inte själva situationen"

Så jag tog mig en riktig tänkare, bara för mig själv. Sen kom Julia och gick ut och gick med mig i småregnet igårkväll och det var skönt att någon tillslut sa: Allt du säger tycker jag bara tyder på att du vill åka hem, och i så fall tycker jag att du borde göra det. Och om det känns skönt när någon säger så, så tyder ju det på ganska mycket.

Hade planerat att prata med värdföräldrarna idag men när jag kom hem igår kväll efter promenaden så satt de där inne och det kändes som att dom bara väntade på mitt lilla samtal. Så jag sa som det var (inte att jag tyckte mamman var en bitch och att hon fick mig att få tuppjuck så fort jag såg henne) utan att jag hade för mycket hemlängtan för att vara kvar ända tills juli som vi först hade bestämt. Att jag gärna kunde vara kvar tills jul men jag ville höra hur de ville göra med tanke på barnen och allt. Och de var väldigt lugna, inte alls arga, inte direkt ledsna. Sa att barnen bara skulle bli jätte ledsna om jag åkte hem i jul så de skulle börja leta efter en ny au pair på en gång.
   Deras reaktion var lite konstig, lite annorlunda och udda, men samtidigt tror jag de bara tyckte det var bra att jag var ärlig istället för att ljuga och sen lämna dem vid jul utan några tankar på hur det skulle kännas för barnen. 
   Den har dagen har varit lite udda också, mamman verkade arg imorse och hon har kört runt med mig rätt mycket. Men det kanske är smällar man får ta, de tyckte ju att allt hade gått så bra. . . .

Så Nettan, England får helt enkelt vänta med att få lära känna mig, de kanske mister en liten stjärna nu, men när jag har pluggat och gjort karriär då kanske de får med mig att göra igen =) Jag är fortfarande ung och har en stor del av livet framför mig. Man måste ju inte vara au pair för att uppleva andra delar av världen. Och man måste ju inte göra allt precis nu. Så ladda upp med rödvinet och tina upp lite kräftor för nu hoppas jag på ett lika fint bemötande när jag kommer hem, som jag fått genom era kommentarer här på bloggen!

Det känns lite tråkigt, lite vemodigt och lite stressigt att hinna med allt jag vill göra här i London med Julia innan jag åker, men framför allt så känns det väldigt skönt.

Stor puss och kram, Frida