Hoho på er alla där hemma!

Jag är sjuk och det är jätte synd om mig. Har haft massa feber hela natten, hade till och med yrsel och det är bara lite bättre nu på dagen. Som tur är så hade mamman inte något inplanerat för sig själv idag så jag har fått tagit det ganska lugnt. Jobbat hela tiden men ändå inte i samma utsträckning som jag brukar göra. Nu är jag barnvakt åt lillan som sover medan alla de andra är på bio. Skönt att jag får vila lite.

Det är verkligen inte roligt att vara sjuk i ett hem där man känner sig i vägen och där man inte kan få en kram så långt ögat kan nå. (vill ju inte smitta ner Julia). Längtar hem mer än nånsin nu.

Vet ni dessutom vad min värdmamma till hagga vräker ut sig imorse när jag sa att jag verkligen inte mådde bra?! Jo att det kanske berodde på vad jag hade gjort under helgen.. Vad fan vet hon om vad jag gjort under helgen? Det enda som kan ha gjort mig sjuk isåfall är väl alla äckliga bussar och tunnelbanor som jag åkt svarade jag då. (inte riktigt lika hetsigt förstårs) var på hon svarade att jag faktiskt inte kan gå runt och bli sjuk varje måndag.
   Behöver jag ens säga vad jag tycker om denna dam?

Börjar mer och mer känna att upplevelsen att leva i London ändå inte väger upp för hur jag vantrivs i familjen. Trodde det skulle göra det, och jag hade en jätte rolig helg. Men hela tisdagen när familjen skulle komma hem så gick jag och bävade över hur tråkigt och jobbigt det skulle bli att börja jobba igen. Känns inte som ngt vidare bra tecken redan såhär tidigt. Vet att jag sa att jag inte skulle ge upp så lätt den här gången, vet att jag lovade både mig själv och andra att jag verkligen skulle ge det en chans..
   Jag citerar vad Julia sa om mig: "du får kanske lära dig nått av det här och nu vet du ju då att du är för hemma kär för att vara borta längre perioder.."

Japp en upplevelse rikare, men kanske inte direkt så jag hade tänkt mig.

Tänker på er där hemma, hoppas alla har det bra!

Pusssss