Förvirrad
God morgon loves!
Solen skiner utanför fönstret och jag har en ledig dag framför mig! Man skulle därför kunna tycka att det är en perfekt dag för mig idag. Men jag känner mig inte ett dugg på topp. Rent ut sagt så känner jag mig extremt förvirrad.
Igår var en sån där konstig dag som man kan ha ibland, när man pendlar ifrån att må kalas till att känna sig nere till att må kalas igen och så vidare. Det är jobbigt med sånna dagar för det gäller verkligen att man mår kalas istället för tvärtom när det är dags att gå och sova. Igår lyckades jag inte med detta.
Jag vet inte ens vad jag ska säga, varför jag sitter och skriver om det här i bloggen? Måste nog bara få ur mig lite.
Igår kom jag fram till att det är väldigt dumt att sitta och sakna det som en gång varit istället för att se fram emot det som komma skall. Jag har alltså kommit till insikt med detta, men vet inte riktigt hur jag ska göra för att anamma det.
Jag vill vara målinriktad och självständig. Jag vill kunna ge mig ut och slåss för det jag vill ha. Men just nu vet jag inte vad det är jag vill. Allt känns så dubbelt, svårt att ta in och ibland övertänkt.
Varför tänker jag alltid för mycket på sånt som inte ens är värt att tänka på?
Nu ska jag klä på mig och ge mig ut i solen. Hoppas att lite vårsol kan få mig på bättre tankar. Klarare tankar.
Puss
Solen skiner utanför fönstret och jag har en ledig dag framför mig! Man skulle därför kunna tycka att det är en perfekt dag för mig idag. Men jag känner mig inte ett dugg på topp. Rent ut sagt så känner jag mig extremt förvirrad.
Igår var en sån där konstig dag som man kan ha ibland, när man pendlar ifrån att må kalas till att känna sig nere till att må kalas igen och så vidare. Det är jobbigt med sånna dagar för det gäller verkligen att man mår kalas istället för tvärtom när det är dags att gå och sova. Igår lyckades jag inte med detta.
Jag vet inte ens vad jag ska säga, varför jag sitter och skriver om det här i bloggen? Måste nog bara få ur mig lite.
Igår kom jag fram till att det är väldigt dumt att sitta och sakna det som en gång varit istället för att se fram emot det som komma skall. Jag har alltså kommit till insikt med detta, men vet inte riktigt hur jag ska göra för att anamma det.
Jag vill vara målinriktad och självständig. Jag vill kunna ge mig ut och slåss för det jag vill ha. Men just nu vet jag inte vad det är jag vill. Allt känns så dubbelt, svårt att ta in och ibland övertänkt.
Varför tänker jag alltid för mycket på sånt som inte ens är värt att tänka på?
Nu ska jag klä på mig och ge mig ut i solen. Hoppas att lite vårsol kan få mig på bättre tankar. Klarare tankar.
Puss
Kommentarer
Postat av: Anna
Att inse är första steget, det andra får du nog helt enkelt ge lite tid o prova dig fram :) Du är duktig som har kommit en bit på vägen i alla fall :)
Trackback