Jag har försökt ta itu med en del saker idag som har legat i flera månader och väntat på mig. Det har varit en stor pärs kan jag tala om. Lät det vänta just för jag visste att det skulle bli för jobbigt att ta tag i för tidigt. Men nu trodde jag faktiskt att jag skulle klara det utan problem. Jag trodde att jag kunde minnas tillbaka, le och tänka att ja, det där var en bra tid. Men det var visst inte så lätt. Tyvärr.

Det är så svårt att förstå, greppa, hur något så betydelsefullt kan förvandlas till ingenting. Jag vill inte glömma allt som varit men samtidigt är det smärtsamt att minnas.

Nu ska jag göra klart det här så jag kan lägga undan det. Sen behöver jag inte se dig igen förrän jag någon gång känner för att ta fram och minnas igen. Man vet aldrig när det blir men förhoppningsvis någon gång iallafall.

Imorgon hittar ni mig tillbaka på jobbet igen. Ha det bra tills dess!