Att packa - en konst
Att packa känns ju som en ganska vardaglig sak i mitt liv, då jag flängt runt fram och tillbaka, hit och dit ända sen jag började gymnasiet. Man kan då tycka att jag borde ha bra rutin inom detta fenomen, man kanske till och med kan tycka att jag borde vara proffs på att packa. Jag är nu här för att tala om att så är inte fallet.
Jag hatar att packa. Jag hatar att det blir för fullt alldeles för fort och jag hatar att man måste bestämma vad som ska med och vad som ska lämnas kvar. Det spelar ingen roll om jag packar för att vara borta en vecka, eller som i detta fall, när jag packar för att vara borta en månad. Det är lika svårt oavsett tillfälle.
Jag började med att lägga i de mest använda klädesplaggen. Insåg ganska fort att den väskan inte skulle hålla för denna packning och fick byta upp mig till en mega stor väska. Jag har nu fyllt denna väska och tittar på min packningslista, 14 saker utav 45 är överstrukna. Hur ska detta gå? Hur ska detta sluta?
Fortsättning på min spännande packningshistoria följer...
Den nya väskan vs den gamla väskan
Redan fullpackad....
Jag hatar att packa. Jag hatar att det blir för fullt alldeles för fort och jag hatar att man måste bestämma vad som ska med och vad som ska lämnas kvar. Det spelar ingen roll om jag packar för att vara borta en vecka, eller som i detta fall, när jag packar för att vara borta en månad. Det är lika svårt oavsett tillfälle.
Jag började med att lägga i de mest använda klädesplaggen. Insåg ganska fort att den väskan inte skulle hålla för denna packning och fick byta upp mig till en mega stor väska. Jag har nu fyllt denna väska och tittar på min packningslista, 14 saker utav 45 är överstrukna. Hur ska detta gå? Hur ska detta sluta?
Fortsättning på min spännande packningshistoria följer...
Den nya väskan vs den gamla väskan
Redan fullpackad....
Kommentarer
Trackback