Hoho!

Fortsättningen på packningshistorian fortsatte med att jag nu har invaderat Mattias i Linköping med alldeles för mycket skor och alldeles för mycket kläder. Så här i efterhand har jag också kommit på att det var föga smart att inte packa med sig någon riktig jacka, eller några regnkläder. Jag har redan hunnit erfara det härliga spöregnet och jag har onda aningar om att det kommer bli fler gånger under veckorna som kommer :)

I övrigt så kan jag väl iallafall tala om att jag överlevt det första dygnet efter flytten bra. Jag har fått en liten rundtur på stan vilket resulterade i att jag nu har gett Matte stränga order att hålla mig borta från centrum, för att jag annars kommer bränna mina studielån på shopping. Jag önskar jag kunde säga att jag var lyrisk över utbudet men jag får snarare ångest över det faktum att jag måste försöka hålla mig borta från alla butiker :D

Skämt åsido, så trivs jag kanon. Känner mig en aning missplacerad och har kommit fram till att det inte är någon idé att försöka lura mina blivande klasskompisar att jag är en stadsbo. Det kommer lysa lantis i min panna och jag ska försöka bära det med stolthet.

Jag är jätte nervös inför morgondagen. Anna, som är min ledstjärna i denna djungel, har också erkänt sig en aning förvirrad, vilket medför att jag nu är aningens skräckslagen. Men om jag bara lyckas ta mig till den första salen, så att jag är med på uppropet, så är jag inte så orolig över resten av dagen. Jag menar, inte kommer väl en tjej som lyckades gå vilse i lilla Vadstena få några problem i Linköping?

Nej nu är det hög dags för mig att börja få någon slags ordning på min packning. Vill ju inte gärna att min roomie ska behöva snubbla över alla väskor, mer än nödvändigt :)

Har beslutat mig för att gå upp redan klockan 6 imorgon, så att jag har god tid på mig att tappa bort mig och sedan förhoppningsvis hitta till uppropet som äger rum 08.30. Visst kan väl det vara en bra idé?

Personligt meddelande till Nettan: Jag längtar inte hem, jag har inte panik över att min mamma inte är här och jag känner inga begär att jag måste åka hem så att huset hinner målas ;)

Puss och hej, Frida.

A big girl in a big, big world.