Jag överlevde första dagen. Jag tappade inte bort mig, jag ramlade inte inför hela klassen och jag tappade inte heller byxorna. So far so good.

Jag är nu helt död, känner mig helt urpumpad. Informationen rinner över och jag känner mig till större delen som ett frågetecken. Jag har absolut ingen aning om vad jag gett mig in på men jag hoppas verkligen att detta kommer kännas rätt om ett tag.

Om 40 minuter ska jag till en av faddrarna för att tillsammans med min nolle-grupp käka middag. Vi gillar mjukstarter! Jag hoppas att krafterna kommer bara så pånyttfödda i morgon när jag vaknar sen, för dessa två veckor kommer förmodligen bli de hårdaste nånsin. Och förhoppningsvis också de roligaste.

I morgon väntar stadsvandring hela förmiddagen och sedan föreläsning på eftermiddagen. Första studentfesten går sen av stapeln på kvällen, weii!

Nu måste jag skynda mig och plocka undan och diska innan jag ska kila iväg.

Puss och hej, Frida

Is it just an illusion?