Mitt huvud värker och mina ögon gör ont. Jag är trött och känslig och det fylls upp så mycket känslor av ilska inom mig att jag bokstavligen talat kan känna hur det bubblar. Jag mår skit för en ytte pytte liten uppgift som måste in i morgon, för att jag inte förstår den och därmed inte kan skriva den. Vad gör jag då här? Om mitt psyke inte ens kan hantera en sån här liten grej så kommer jag aldrig kunna hantera tre års utbildning och än mindre kunna hantera det jobb som jag faktiskt utbildar mig till. Sånna här dagar är jag för svag och jag är trött på att dessa dagar kommer allt närmare in på varann. Det funkar inte, det håller inte och det är fan i mig inte acceptabelt!

Jag önskar att det jävla anamma om jag har i mig kunde omproduceras till kraft och vilja att skriva den här fjuttiga uppgiften och sen ha det överstökat. Men det är klart att jag inte ska fungera så. Ja, nu är jag bitter.

Skönt att ventilera lite. Hörs när jag dampat färdigt, sisådär på lördag när jag får ta jullov.

// Stigmatiserade Frida