Ja, jag lever. Fast det behöver jag väl knappt tala om nu för tiden eftersom jag blivit så katastrofalt dålig på att blogga. Jag har faktiskt mer och mer tänkt att jag nog ska sluta blogga. Efter mer än 5 års bloggande så kanske det är tid för att avsluta detta och ägna mig åt något annat. Varning för extrem lång text kommer här.

Jag brukar ju alltid skriva en liten årskrönika såhär innan årsskiftet, dock har jag för mig att jag inte orkade göra det riktigt ordentligt förra året och det gör jag inte nu heller. Men det har varit ett otroligt händelserikt år, det har hänt så mycket att jag knappt kan förstå hur så mycket kan hinna förändras på ett ynka litet år.
   För exakt ett år sedan var jag väldigt neråt och ledsen, det var mycket som inte hade gått min väg, jag hade åkt tillbaka hem från London men lyckades inte få till det liv som jag var ute efter när jag väl bestämde mig för att vända hemåt. Som tur var räddades jag av jobb på bildstudion och otroligt fina vänner och familj som drog upp mig till ytan och visade mig en annan verklighet som faktiskt fungerade väldigt bra den också. En förut mer avlägsen vän förändrades till en otroligt nära vän, vi lyckades träffa in rätt tillfällen för att finnas för varandra och det kunde inte bli mer rätt. Nu vet jag att den vännen alltid kommer finnas nära mitt hjärta.
  
De första vintermånaderna och våren blev en vardagskarusell med jobb fast med en tvist av roliga upptåg, nya bekantskaper och nya minnen som en efter en ersatte gamla. När jag tänker tillbaka på den första halvan av 2010 kan jag för första gången i mitt liv se hur jag bara levde, levde i vardagen, trivdes med hur allt bara var och njöt över småsaker som jag innan inte uppskattade på samma vis. Sommaren 2010 var en sån där riktig sommar som jag alltid hoppas på att få men som jag aldrig lyckas med, men denna sommaren lyckades jag. Jag fick vara med om världens vackraste bröllop, nämligen min systers, och det var en upplevelse som både före, under och efter den stora dagen gav mig minnen för livet. Sommaren startade sedan med en underbar resa med en underbar vän, utflykter med härliga och roliga vänner till olika ställen och massvis av baravara-kvällar med bad, grillning och trevligt sällskap. Jag sitter här och bara ler, tänker tillbaka med ett leende, på riktigt. Tack! 
   Sommarhalvåret bjöd dock även på något av det mest hemska jag varit med om, en kamp mot något oförklarligt och som vi bara var tvugna att vinna. Det gjorde vi också. Trots att vägen dit var både krokig och lång så tog sig min mamma till målet och jag är så otroligt stolt över henne. Det kan låta konstigt, men jag försökte hela tiden att fokusera på att leva mitt liv så bra som jag kunde, så att jag kunde må bra och därmed kunna dela med mig av det. För mig fungerade det att göra så och jag förstår att det är olika för alla, men nu mår alla bra i alla fall.
  
2010 var också året då jag äntligen tillslut bestämde mig för vad jag ville börja plugga och nu i efterhand är jag ganska säker på att jag tog rätt beslut. Flytten till Linköping bar av i slutet av augusti och den första tanken som kom upp i mitt huvud nu var att "the rest is history", men så är inte alls fallet när jag tänker efter lite närmare, det här är bara början. Jag har träffat nya människor, jag har fått en alldeles egen jätte fin lägenhet tillsammans med en underbar tjej som jag bara hipp happ klaffade med i från klassen och jag har flera gånger under min första termin på Personal- och arbetsvetenskap kommit på mig själv med att tänka att jag verkligen älskar att lära mig. Jag ångrar inte en sekund att jag började studera och nu hoppas jag bara att de resterande pusselbitarna, såsom det sociala livet i min nya stad, så småníngom kommer falla på plats.
   Det har gått fort det här året, såsom de flesta säger och såsom de flesta säger om varje år, men jag kan fortfarande inte förneka känslan av att allt verkligen har gått fort. Nu sitter jag här, jag mår bra och mina nära och kära mår bra. Jag har hittat någon som har fört in nytt ljus i min vardag och som gör mig glad på ett sätt som bara han kan. Om några dagar ska jag åka tillbaka till Linköping och jag känner mig riktigt taggad på det nya året, efter peptalk från min bästa Jullan så har jag bestämt att jag och 2011 ska kicka as!

Först väntar en mysig och rolig nyårsmiddag med mina härliga i morgon kväll. Det ser jag fram emot.

Ha det så bra allihopa. Vi får se om jag dyker upp här igen, kanske redan om ett par dagar, kanske om nån månad eller kanske inte alls. Man never know :)

Puss och hej, Frida

Gott nytt år!