Jag vet, jag har inte uppdaterat er på alldeles för lång tid. Jag är dålig.

Och jag kommer inte ge er mycket mer nu, för grubbel och tankar vet jag att ni iallafall ej vill höra.

Helgen var lugn och skön och väldigt typiskt österåker. Sen blev jag toksjuk på söndagen vilket gjorde att jag i princip sov bort söndag och måndag. Roligare än så har det med andra ord inte varit.

Jobbade heldag på Bildstudion igår och lyckades ha sönder en blixt. Förra gången var det gallret och nu detta. Jag är rädd för att komma tillbaka dit imorgon. Där kan vi snacka klantig, Carro! :)

Sedan spenderade jag kvällen på ett ställe som jag för ett år sedan såg som mitt andra hem. Det känns alltid lika konstigt att komma tillbaka dit nu efteråt, för det känns också alltid så himla bra. Det känns precis som det ska göra, precis likadant, precis som att allt det där vore igår och inte för över ett år sedan. Alltid samma värme. Kärleksfullt gnabbigt och helt enkelt rätt.
   En person som en gång varit både min bästa vän och så mycket mer, kommer aldrig kunna bli en total främling för mig. Den personen kommer alltid att känna mig utan och innan och vice versa. Och det var skönt att få en påminnelse om detta. Samtidigt var det läskigt, jobbigt och svårt. Men det var helt klart värt det.
   Så nu ska jag försöka att inte tänka mer på detta. Slut och punkt.

Dags att hoppa in i duschen. Jag är trött efter en heldag som dagisfröken. Ladda batterierna och ta nya tag. Ska försöka gå upp skapligt imorgon för att hinna tvätta, städa och träna innan jag åker till jobbet i stan.

Det blev visst ett långt inlägg trots allt. Kunde kanske inte hålla mig borta från grubblet, det är ju ändå jag.

Ta hand om varandra!

Puss och hej Frida, I can't live with or without you...