Jag har en dålig dag. En riktigt pessimistisk dag där allt känns negativt, där alla förslag låter tråkiga och där allt mynnar ut i att jag känner mig ensam.

Jag hatar att känna mig ensam. Jag hatar att jag känner mig ensam. Vad är dealen egentligen? Som jag brukar säga.

Varför? Hur? När? Så mycket planer, så mycket drömmar, så stora fantasier. Finns mycket jag skulle behöva skriva av mig om, men tydligen kan jag inte skriva om vad som helst. Nej nu måste man tydligen tänka på vad man skriver också, för det kan ju vara farligt att visa sig sårbar. Eller vadå?

Jag har mycket oro inom mig, kanske är det därför jag ibland känner såhär? Oro för mycket, oro för det mesta som jag inte behöver och inte borde ha någon oro för.

I morgon slutar jag jobba klockan fyra, sen har jag min första lediga helg på två veckor, och efter denna helg är jag inte ledig igen förrän om två veckor. Därför ville jag göra något roligt, hitta på något, åka nånstans, uppleva något kanske. Men det är klart att det inte ska finnas något alls att göra nu när jag väl har tiden. Det är klart att det ska regna hela helgen. Självklart. Nej jag är inte bitter.

Jag behöver solljus, värme, kanske lite sand mellan tårna? Om det inte vore för att jag måste ha butiken själv på måndag så skulle jag dra på en gång imorrn eftermiddag. Bara åka upp till skavsta och ta första bästa plan! Speciellt till Barcelona där Maria Stoor är, hälsa på henne och njuta av den härliga pulsen, folket, ljuset, ljudet. 
Jag tror jag är i ett extremt behov av att flytta, eller vad tror ni?

Varför kan jag förresten aldrig klara av att vara på ett och samma ställe under en längre tid? Varför tröttnar jag så snabbt? Varför måste jag hela tiden ha något nytt? Jag hoppas att detta är ett beteende som inte kommer sitta kvar när jag börjar plugga. Det vore ju inte allt för bra med tanke på att jag kommer vara fast på samma ställe i minst tre år. Men det kommer vara nya människor och nya platser, åtminstone för ett tag.

Förvirrade för de flesta antar jag. Men man måste inte alltid förstå allt. Ibland måste jag bara ventilera, få ur mig lite grann innan jag kan fortsätta leva.

Nu ska jag fortsätta städa, vilket jag har gjort de senaste tre timmarna. Och jag har bara varit i mitt rum under hela tiden. Hur kan det bli så otroligt mycket grejer på en sån liten yta?

Over and out.

ps. Tack Carro för att du åtminstone försöker få mig på bättre humör, det är nästintill omöjligt i dessa lägen så jag beundrar ditt tålamod;) Du är bäst!

Puss och hej Frida, det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är...