Hejsan!

Jag har avklarat 4 av 6 arbetsdagar. Efter att ha tillbringat de tre första dagarna på en ny förskola i Katrineholm så var det skönt att idag komma tillbaka till Bildstudion. Det känns jätte kul att jag har fått in en fot även bland Katrineholms förskolor och det var verkligen både nytt och lärorikt. Men det var också extremt energikrävande så därför var det skönt att gå tillbaka till det jag är vad vid idag.

I övrigt känns det som att musten har gått ur mig just nu. Kände mig pigg och glad på eftermiddagen men nu känner jag inte för att ta mig för något alls. Jag behöver packa väskan för mitt helgboende hos Carrofin. Jag behöver plugga till högskoleprovet. Jag behöver ta tag i mina merithandlingar som ska skickas in till skolan jag ska söka till. Ja, listan på saker som måste göras kan bli ganska lång. Trots det sitter jag ändå kvar här framför datorn och gör just ingenting.

Varje gång jag går förbi min gamla lägenhet i stan så får jag extrema saknadskänslor. Det är inte det att jag känner några cravings på att bo just inne i stan. Utan det är min självständighet jag saknar. Jag vill kunna städa när jag vill, jag vill kunna laga mat och äta när jag vill, jag vill kunna göra vad jag vill precis när jag vill. Jag vill kunna känna att det här är mitt liv och att jag kan göra vad jag vill med det, det är jag som bestämmer över mig.

Jag älskar mina föräldrar och är jätte glad för att de ställer upp så mycket för mig och att de praktiskt taget försörjer mig. Det är inte att jag ogillar att bo med mina föräldrar, jag gillar för det mesta deras sällskap. Det jag ogillar är mig själv i den här situationen. Jag ogillar hur jag själv blivit utav detta. Och jag ogillar verkligen min brist på intiativförmåga, att jag inte längre kan ta mig för att göra något för att förändra läget.

Ber om ursäkt för det långa inlägget, behövde väl avreagera mig lite kanske.
NU ska jag stänga av den här plåtburken och försöka ta mig samman. Oh yes!

Puss och hej Frida, I better keep on walking...