Hejsan bloggen, long time no see.

Jag lever, mår mycket bättre nu. Det mest har ordnat upp sig, precis som jag skrev att det skulle göra så småningom. Jag behöver inte vara rädd längre, jag behöver inte vara ledsen längre. Den känsla som just nu tar över hela min kropp är nervositet med en krydda av total stress. Jag är rädd för den dagen, om den nån gång kommer, som jag ska gifta mig. Jag kommer bli en riktig bridezilla, jävlig som fan kommer jag att vara. Vet ni hur jag vet detta? Jo därför om fem dagar så gifter sig min syster och jag själv känner mig som ett bröllopsvrak redan haha.
   Har dock kommit på att jag kan skylla detta på sympatikänslor för min syster, som nu äntligen börjar få ångest och själv bli lite utan en bridezilla. Jag tycker detta är hysteriskt roligt därför att hon har hela tiden innan gått omkring och sagt att det lööööser sig. Jag vet, jag är skit elak, men det får mig ju liksom att känna mig lite lugnare, när jag vet att det är någon mer än jag som skjuter i taket snart:)

Jag sitter här och försöker komma på ett bröllopstal. Jag vet, typiskt mig att vara ute i sista sekunden. Det går inte så bra, det går inte alls bra för att vara ärlig. Jag har faktiskt inte varit ute i sista sekunden från början. Jag började skriva på mitt tal för två veckor sen. Men sen kom jag liksom ingen vart med det, jag hakar upp mig på hur jag ska börja, på hur det ska fortsätta och på hur det ska avslutas. Med lite andra ord, jag har inte kommit nånstans och jag har ingen aning om när den inspiration som jag söker planerar på att infinna sig hos mig. Förhoppningsvis innan lördag iallafall, annars vore det ju inte speciellt bra.

Är iallafall helt kär i låten som jag ska läsa (besparar gästerna min vackra sångröst) i kyrkan. Förstår inte hur jag ska klara av att läsa den utan att börja gråta, den passar så fint till Systerys och Stefan också.
"Jag vill alltid ha dig nära, när som åren läggs till år. Och vad livet vill oss lära är att framtiden är vår."

Nej nu tror jag att det är bäst att jag lägger mig och sover istället. Det är en dag i morgon också.

---

Tack för alla fina kommentar som jag fått, de betyder mer än ni tror. Jag har så bra vänner, ni vet vilka ni är!

Puss och hej Frida, I want to get closer to you...