Ikväll har jag varit ledsen, det kan jag erkänna. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara att jag kunde bli chockad utav något som var väntat. Kanske för att hoppet är det sista som överger människan. Men nu är det jävligt dålig gas på hoppets låga.

Man kan inte tvinga fram något, man kan inte bestämma eller råda över sina egna eller andras känslor. Så är det bara. Inse och gå vidare. Jag önskar bara att det vore lika lätt som det låter.

Jag är så otroligt glad att jag har så fina vänner, som verkligen har ställt upp och som alltid ställer upp i sånna här lägen. Hade inte suttit här och skrivit om det inte vore för dom, då hade jag legat och skrikit på golvet. Men det gör jag inte, och jag tänker inte göra det heller, för faan jag är en bra tjej och ibland går det riktigt jävla dåligt men man måste våga chansa ibland för att nånsin kunna vinna något. Förhoppningsvis drar jag vinstlotten nästa gång jag vågar chansa och jag hoppas att jag vågar snart igen, att jag inte kommer bli skrämd, rädd och gå tillbaka till en liten stängd mussla igen. Jag är rädd för att jag kommer göra det, men det vill jag inte, för man måste vara öppen, annars händer det aldrig något, visa ord från min mor faktiskt.

Jag måste duscha men vet inte om jag vågar göra det såhär sent i ett hyreshus, på en tisdag. Jag kommer ha sjukt svårt för att somna i natt men jag måste verkligen sova för dagen i morgon kommer bli riktigt hård. Jag har hela kvällens plugg att ta igen, och ska flytta bort till Julia under dagen, men det är skönt att jag får hjälp av hennes syster iallafall!

Dags att ge sig innan det blir ett nytt dygn. Jag fäller en tår nu och sen aldrig mer igen.



God natt då.