Det vore så lätt att bara ge upp. Det vore så lätt att kasta allt skit åt sidan, fly härifrån och helt enkelt bara vägra tänka på allt.

Men ibland är det inte meningen att man ska ta den lätta vägen. Ibland måste man gå igenom den svåra för att hitta den lätta vägen, det är bara så det är, kalla det livets gång om du så vill. Jag vill inte ge upp, jag vill inte fly. Jag har provat den vägen förr, och visst var det enkelt, absolut. Men var det roligare? Blev det egentligen bättre? Nej.
Det man i början kan tro är en genväg kan mycket väl visa sig bli en omväg. Tillslut måste du ta tag i vad det än är som gör att du böjer av mot den lätta vägen. Man kan fly, men inte för alltid.

Något som är svårt när man kommer nyinflyttad till ett nytt ställe där man inte riktigt känner sig trygg med någon, är att man får väldigt svårt för att hämta kraft. Jag vet med mig att jag är väldigt energitagande, att jag kräver mycket och kanske allt för ofta. Jag skulle väldigt gärna vilja beskriva mig som stark, men sanningen är den är det ordet kan jag inte använda mig av i den meningen. Jag hoppas att jag kommer kunna göra det nån gång, och jag hoppas att jag kommer kunna hämta kraft och energi hos mig själv.
Allt tar tid, man måste ge allt tid. Lika bra som jag är på att ta energi, lika dålig är jag på att ge tid. Ibland skulle jag vilja jämföra mig med ett otåligt barn som försöker att vänta på sin tur i godiskön men som tillslut slår sig fram för att komma först. Jag gillar inte den jämförelsen, men är rädd att jag nog måste se den i vitögat för att kunna förändra den,

Kanske inte någon som förstår något av alla dessa tankar som jag besitter. Jag förväntar mig heller inte det. Jag har upptäckt att det är väldigt lätt att rannsaka sig själv när man börjar på universitet, och jag har varken funnit tid eller möjlighet att ventilera detta med någon, så nu brister allt ut i detta blogginlägg. Jag får väl be om ursäkt så här i förväg.

Vad jag behöver göra nu är att ta en lång varm dusch, krypa ner under täcket och tänka positiva tankar om morgondagen. Man vet aldrig vad den har att erbjuda. Vad jag dock ser framför mig att jag kommer göra är att jag kommer slockna på soffan och sedan vakna någon gång mitt i natten och undra varför jag aldrig gjorde som jag först hade tänkt.
Jag hoppas att det är då jag kommer tvinga mig att tänka att man aldrig vinner något på att ångra sig.

God natt.