Jag är mållös, tom och oförstående. Ena studen är mitt huvud fyllt av tankar kring vad som hänt, andra stunden fyllt med tankar kring det som varit under alla år och i tredje stunden är mitt huvud som tömt, det finns ingenting och allt runt omkring mig känns som ultrarapid.

Det finns inte ord för att beskriva mina tankar och känslor just nu men framför allt finns det inte ord för att beskriva hur mycket jag bryr mig om min älskade vän Caroline nu. All min fokus och mina tankar går till henne och hennes familj. Det finns så mycket som man skulle vilja göra men jag vet att det inte finns något som hjälper i sånna här situationer, det enda som gäller är att finnas där för henne och försöka vara ett så bra stöd som möjligt.

För att kunna finnas där för min vän måste jag själv fokusera på att må så bra som det går att må i den här situationen. Därför försöker jag nu fokusera på att komma in i mina vanliga rutiner igen, försöka att fokusera på skolan och det runt omkring.

Till livet du kom från livet du gick
du såg på oss för ett ögonblick.
Varför du vände vi söker ett svar
för alltid ska minnet av dig finnas kvar.