Plötsligt kommer alla känslor över mig. Jag har varit instabil hela dagen och så nu för bara nån timme sen så kom det över mig vad jag faktiskt ska göra i morgon. Trots att det fortfarande känns precis lika overkligt och precis lika hemskt och lika oförklarligt så infann sig en känsla av yrhet, illamående och en stor klump i magen hos mig. Jag vill inte att morgondagen ska komma och jag vill inte gå till kyrkan. Jag vill inte att detta ska behöva hända och ändå så händer det, mitt framför ögonen på mig. I morgon ska vi ta farväl av en helt underbar tjej. En tjej vars leende kunde sprida glädje och ljus genom ett helt rum. En vacker, omtänksam, rolig och helt unik tjej har lämnat oss. I morgon ska vi ta farväl av henne men det betyder inte att vi nånsin kommer glömma henne. Det kommer vi aldrig att göra. Vi har så många minnen som vi kommer vårda ömt och varsamt och i våra tankar och hjärtan kommer hon alltid finnas kvar hos oss. Jag hoppas att hon har funnit frid där hon är nu och att hon äntligen kan känna frihet och att hennes tunga stenar har lyft från hennes hjärta. Jag varken kan eller vill förstå vad som hänt och vad som kommer hända i morgon men jag kommer vara där för att säga hejdå tills vi ses igen någon gång.

<3