Groggvirket är inhandlat, musiken pumpar och Frida har taggat hela dagen! Tror jag har varit så sugen på denna utekväll att jag inte riktigt kunnat fokuserat på plugget idag för att jag bara velat att det ska bli kväll så det roliga kan börja :)

Nu är klänningen på, är lite rädd att jag misstolkat namnet "sportgalan" lite för galaaktigt med tanke på att temat egentligen är lite mer sportigt haha. Men va faan det är så sällan man får vara fin så jag tänker passa på :)
Om en halvtimme hoppar jag på bussen och möter Julia för att åka på förfest hos Maria och sen blir det förhoppningsvis en rolig kväll och natt!

Puss och hej, Frida

I morgon är en annan dag.

Tjoho!

Det är fredag, solen börjar gå ner bakom husen och de flesta börjar göra sig redo för en skön helg. Själv har jag suttit och pluggat psykologi i 7 timmar nu och kommer nog sitta ett tag till. Helgen erbjuder fler härliga texter att plöja igenom om kognition, attityder, minne, organisationspsykologi och perception. Det är ju för härligt!

Jag försöker att se det roliga i ironin när jag sitter och läser om uppmärksamhet i ett av psykologikapitlen och får fram att människans uppmärksamhet är begränsad och att långvarig koncentrerad uppmärksamhet leder till mental utmattning. Varför skapades tentor som den jag ska ha om man vet om att det kommer göra alla studenter mentalt utmattade? Haha! Det är sjukt vad mycket energi som går åt bara av att sitta och läsa och skriva, memorera och försöka se samband i huvudet.

I morgon kväll ska jag släppa allt vad som heter plugg och gå på sportgalan på NH tillsammans med mina bästa Julia, Linn och Maria. Det ska bli roligt och jag tror verkligen jag behöver få släppa loss lite mitt i detta dunderplugg :) Med risk för att jag kommer vara lite trött på söndagen så får det helt enkelt vara värt det :)

I övrigt då? Jag är glad för att solen skiner och himlen är blå och man inte behöver ta på sig ett ton med kläder varje gång man ska gå utanför dörren :) Jag vägrar vara bitter för att mitt tentaplugg inte går som det borde och trots att det känns väldigt stressande att se mina högar med papper och böcker som jag måste ta mig igenom innan torsdag morgon så vägrar jag låta det dra ner mig. Nej jag är glad och tänker fortsätta vara det. Slut och punkt ;)

Hoppas alla får en fin helg!

Puss och hej, Frida

Hej hopp!

Står i köket och lyssnar på Kents låt socker och vickar lite på rumpan samtidigt som jag tittar ut ur fönstret. Det är mörkt ute nu men ibland reagerar jag till på att det är någon som är hurtig och är ute och springer. Jag borde också ge mig ut, har inte varit på gymmet på en och en halv vecka. Tappat stinget tror jag, kanske för att mitt ena träningssällskap fortfarande är sjuk, tycker det är så tråkigt att träna själv. Men det kanske är just vad jag skulle behöva nu, åka ner dit för att kuta sönder mig på löpbandet tillsammans med pumpande musik och mina egna tankar.

Det är väldigt oklart vad jag tänker just nu. Jag vet varken ut eller in samtidigt som jag på ytan kan se precis vad som händer och sker. Det är en konstig känsla. Varje dag blir jag fullpumpad med olika teorier och begrepp inom psykologi inför tentan och ändå lyckas jag stå här på kvällarna och ha huvudet fullt av andra tankar om vad jag borde göra, säga, tänka och uppfatta.

I veckan sa jag och kombo-Linn säga upp vår lägenhet. Det beslutet kommer med väldigt blandade känslor, jag gillar verkligen den här lägenheten och har haft en otroligt bra tid i den men samtidigt ska det bli otroligt skönt att få min alldeles egna lägenhet och få känna att det bara är jag och jag har bara ansvar för mig själv och inför mig själv. Det blir ju ett litet risktagande när vi måste säga upp lägenheten innan vi har hittat en varsin ny men vi får helt enkelt hoppas att det löser sig! Så nu mina vänner är jag på jakt efter en 1:a i Linköping, gärna i valla, godfridsberg eller ryd. Hör av er om ni vet något! Jag är även i behov av en tv och en soffa :)

Nejhej, om jag skulle gå och ta på mig träningskläderna och ge mig ut på en springtur åtminstone. Gymmet känns lite för främmande just nu, pallar inte riktigt allt som kommer med det... Men vore på ett sätt skönt att köra slut lite på mig så att jag bara kan duscha och gå och sova sen. I morgon måste jag gå upp jätte tidigt för att plugga till tentan, föreläsning 10-12, arbete med HR-dagen 12-14.30 och möte med S2 för planering av diplomeringshögtiden står på schemat i morgon. Detta betyder därmed att jag inte kommer få mycket tid över till tentaplugg och då är det bäst att inte ligga på latsidan :)

Hoppsan vilket långt inlägg det blev nu. Sorry! Hoppas allt är bra med er i alla fall!

Pussss

Jag har panik. Varför? Jag har noll fokus, noll koncentration och noll vilja att läsa den här äckliga psykologiboken eller skriva en sammanfattning av massa kapitel som sen ska delas ut.

Jag kan verka tjurig idag, det är jag egentligen inte. Jag är ingeting skulle man kunna säga, bara helt tom och ur balans. Fredagen var otroligt jobbig och tung, om än ett otroligt vackert sista farväl. Det kändes jobbigt att jag inte kunde vara kvar hos mina vänner som stöd. Samtidigt kände jag mig så nere och tom att jag inte hade kunnat hjälpa mycket. Jag hoppas att man nu kan försöka koncentrera sig på att minnas allt det fina som varit.


Nu sitter jag här med plugg upp över öronen, flera olika möten på grund av mina arbetsgruppen inom min sektion och absolut noll intiativförmåga eller fokus att göra något alls. Ironiskt nog kan jag inte hitta en endaste gnutta motivation till att ta tag i detta, trots att hälften av det jag läser om handlar just om motivation. Jag har försökt analysera vad det är som gör att jag brister i motivation utifrån alla teorier och jag har försökt komma på vad jag ska göra för att öka min motivation men jag kommer aldrig riktigt fram till något vettigt. Varför gör jag detta? Har jag ett specifikt mål att nå och motsvarar mina outputs mina inputs? Jag har koll på teorierna men fattar inte hur de ska appliceras och i nuläget känns en tenta till och med onödig att skriva.

Hatar att jag låter mig själv sänkas ner till den här nivån, jag känner inte igen mig själv och undrar vart starka självständiga Frida har gått och gömt sig. Come out come out wherever you are!

Om jag fortsätter såhär kommer jag att lägga ner mina arbetsgrupper, åtminstone en av dom. För mycket press och för mycket att göra leder bara till handlingsförlamning, det har vi ju läst om, och därför känns ett avhopp från sektionsarbetet som ett klokt val just nu. Tänker inte låta mina studier påverkas..

Nej, dags att försöka sätta igång. Förlåt för deppet och tjurigheten och det allmänt negativa. I morgon ska jag vara glad igen.

Puss

Plötsligt kommer alla känslor över mig. Jag har varit instabil hela dagen och så nu för bara nån timme sen så kom det över mig vad jag faktiskt ska göra i morgon. Trots att det fortfarande känns precis lika overkligt och precis lika hemskt och lika oförklarligt så infann sig en känsla av yrhet, illamående och en stor klump i magen hos mig. Jag vill inte att morgondagen ska komma och jag vill inte gå till kyrkan. Jag vill inte att detta ska behöva hända och ändå så händer det, mitt framför ögonen på mig. I morgon ska vi ta farväl av en helt underbar tjej. En tjej vars leende kunde sprida glädje och ljus genom ett helt rum. En vacker, omtänksam, rolig och helt unik tjej har lämnat oss. I morgon ska vi ta farväl av henne men det betyder inte att vi nånsin kommer glömma henne. Det kommer vi aldrig att göra. Vi har så många minnen som vi kommer vårda ömt och varsamt och i våra tankar och hjärtan kommer hon alltid finnas kvar hos oss. Jag hoppas att hon har funnit frid där hon är nu och att hon äntligen kan känna frihet och att hennes tunga stenar har lyft från hennes hjärta. Jag varken kan eller vill förstå vad som hänt och vad som kommer hända i morgon men jag kommer vara där för att säga hejdå tills vi ses igen någon gång.

<3

Solen skiner och himlen är blå. Vi är färdiga med vårt grupparbete förutom en föreberdande redovisning och jag är fri från diverse förkylningar. Ändå är jag jätte trött och känner mig alldeles grå. Det börjar märkas att dagen D närmar sig med stormsteg, jag har knappt sovit något alls de senaste två nätterna. Tänker för mycket för att kunna somna och när jag väl somnat så drömmer jag så mycket att jag vaknar hela tiden. Det tär på hälsan att inte kunna sova samtidigt som jag måste gå på 100% nu med slutseminarie på fredag och tentaplugg. Dessutom är vardagssituationen lite kymig just nu och det gör inte saken bättre..

Jag vill kunna känna vårkänslorna sprida sig genom mig. Men vet ni vad det värsta är? Att jag vet att om jag känner såhär nu så betyder det att det finns personer i min närhet som känner såhär fast 10 gånger värre. Det är inte en okej känsla.

På fredag är det dags att ta farväl. Det känns overkligt och det ger mig en stor klump i magen så fort jag tänker på det och än mer om jag försöker uttala det högt i ord. Det är svårt att fokusera på att leva vidare i vardagen när man vet att vardagen inte längre är densamma. Men jag vet att det är det enda som gäller, att vara starka och tillsammans fortsätta leva våra liv. Tillsammans kommer vi klara detta.

Hoho!

Försöker att skriva på vårt grupparbete, det går inte så bra (läs inte alls). Jag kommer ingen vart och nu börjar jag bli stressad för att jag kom igång så sent och jag måste verkligen hinna träna med Julia ikväll. Allt känns svårt och jag hatar att vi har delat upp arbetet så att det inte går att disskutera frågorna, det är väl det som är tanken med ett grupparbete.. Fast upp till mig att jag sitter nu och inte ikväll då jag skulle kunna få mer hjälp men då kan jag ju inte. Men jag hoppas de inte slaktar mig om jag kommer med ett halv oskrivet blad i morgon, kanske jag kan ta igen förlorad tid imorrn istället :)

Flamman i fredags var välldans roligt, vi öste för hela stället och det var så himla skönt att bara släppa loss totalt, det behövdes. Klart att ångesten tittade fram lite i går men samtidigt försöker jag tänka att det är nu man ska leva.
Gårdagen gav en blandning av sött och salt. En seg dag utan någon vettig produktion och sen en mysig kväll med härliga brudar från PA plus Julia. Melodifestivalen stod på schemat och alla tonåringars dröm gick i uppfyllelse när Eric Saade tog hem allt. (Jag tänker inte skylta med att jag aldrig skulle tacka nej till honom, oavsett hans ålder haha)
Kvällen avslutades med ett besök på McD tillsammans med Julia, en sjukt bra idé att vara nykter, köra dit för att prata bort timmar med världens bästa Jullan över lite svull :)

Nu ska jag gå och ta tag i vårt diskberg och sen göra nån sen lunch. Mat måste jag ju faktiskt ha i mig om jag ska orka producera nån text sen.

Puss

Ikväll är parteeey! Jullan och jag och Linn bestämde oss i sista sekunden för att dra flamman ikväll och jag känner på mig att det kommer bli awesome! Julia står och predikar för mig att jag kommer frysa snippan av mig om jag får stå och köa i 50 min i strumpbyxor! Hahah hon är ju för skööön!

Nu måste vi skynda oss massor för snart måste vi tydligen dra för det är tydligen alltid kö där. Jaja vi hoppas det blir kul! Ikväll kör vi en ren girl power girl och bara kööör!

PUSS

Hej hallå och tjoho!

Fyra dagar sen sist, tiden bara springer iväg och jag hinner knappt ens tänka på den här bloggen. Massvis i skolan och massvis vid sidan om som händer. På ett sätt tycker jag det bara är skönt att det hela tiden finns saker att göra så jag inte måste tänka på det jobbiga som hänt och på det jobbiga som är på gång. Men samtidigt vet jag att man inte ska skjuta bort sånna saker utan i stället ta tag i dom. Jag tror tyvärr att detta är något som vi kommer behöva ta tag i under hela vårt liv, det har påverkat mina älskade vänner otroligt mycket och därmed påverkat mig. En dag i taget, vissa måste ta baby steps för att försöka komma tillbaka till ett normalt liv. Här i Linköping är jag bortskärmad från det jobbiga större delen av tiden och även när jag inte är det så kan jag inte och kommer aldrig att kunna sätta mig in i den situation som två av mina vänner nu befinner sig i. Jag hopppas att det hjälper lite att jag försöker finnas till, som bollplank eller bara för att vara. Även fast också jag är ledsen.

---

Idag har jag varit väldigt duktig, gick upp tidigt och satte genast i gång med läsandet. Nu är jag äntligen färdig, cirkus 100 sidor av engelsk text är avverkad och anteckningarna till grupparbetet i morgon är gjorda. Jag kan faktiskt säga att jag är stolt över mig själv. Klapp på axeln. Det börjar närma sig tenta, min första salstenta, och därmed börjar också paniken och ångesten närma sig. Alltid samma visa, om än lite värre nu när det är något nytt som jag inte gjort innan som står framför mig. Jag hoppas att det några dagar innan bara kommer att lossna för mig, att det bara säger klick och att allt faller på plats. Vi håller tummarna för det :)

Nu måste jag skynda mig att laga mat, hämta mina träningskläder som jag hoppats har hunnit torka nere i tvättstugan och sen ska jag ge mig iväg till Campushallen för att box-pass tillsammans med Johanna. Trots extrem träningsvärk sen box-passet i måndags är jag taggad. Jag hoppas att även min träningssvacka kommer att lossna nu så att jag verkligen kommer igång och får som jag vill så att jag kan nå mina mål inför sommaren.

Ett långt inlägg blev det, lätt hänt när jag inte skrivit av mig på fyra dagar. I hope you don't mind :) Bjussar på en bild på två av mina härliga vänner här i Linköping, systrarna Pettersson in action innan kravallen i torsdags. Den andra bilden är på mig och Kombo-Linn innan förra kravallen, men det kanske jag har visat förut nu när jag tänker efter, jaja :)

Hej hopp denna soliga lördag!

Jag har precis avslutat ett långt pass av storstädning i lägenheten och nu är jag helt slut haha. Jag har dammat, damsugit, torkat golven, gjort rent hela badrummet, diskat och till slut varit ute med sopporna. Duktig tjej! Jag kan tala om för er mina vänner att det inte är särskilt roligt att städa en lägenhet som som aldrig kan bli riktigt ren, det är så slitet på sina ställen att det helt enkelt inte går att få perfekt. Men nu luktar det i alla fall gott i hela lägenheten och alla våra tussiga husdjur är borta :)

Jag försökte att plugga på förmiddagen också men när jag insåg att ett enda kapitel var 48 sidor engelska så kändes det plötsligt väldigt motsträvigt. Förstår inte hur det kan ta så lång tid att plöja igenom en 2,5 kilos engelsk psykologibok när jag kan plöja igenom en chick lit a la' Marian Keyes på en kväll. Men men, det går nog bra till slut ändå, idag är jag på bra humör och tänker inte låta nån pluggstress eller något annat ta ner mig.

Jag har börjat tagga för ikväll redan, har kört Daniel Adams Ray på högsta volym medan jag pluttat runt och städat. Känner att det kommer bli en riktigt bra kväll och att vi kommer få väldigt roligt! Jag behöver det, en riktig toppenkväll, det var alldeles för länge sedan en sådan inträffade :)

Nu måste jag laga något ätbart till lunch och sen kanske, men bara kanske, jag sätter mig med psyklogin en stund till.

Ha en fin helg allesammans!

Här står jag kvar för jag blir så dum av dig