Hoho!

Ibland är livet rätt bra, den här helgen är ett av de tillfällena. Barnvaktningen igår slutade tidigt vilket medförde att jag och Julia styrde kosan mot hennes kvarter och pubkväll. Mycket trevligt var det och det lyckades bli ett jäkla drag trots att vi bara skulle ta det lugnt med nån öl igår. Gratis är gott säger Frida och tackar!

Idag har vi haft en riktigt mysig chilldag. Åkte och träffade en av de svenska tjejerna som vi träffade ute förra helgen. Gick och åt världens godaste mat på en jätte mysig restaurang och strosade sen runt i Fulham. Sedan tog jag och Julia tuben till Convent Garden där vi glassade runt med en starbucks kaffe bland massa turister. Det var ett mysigt ställe, annorlunda från det vi har sett av London innan.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen börja göra iordning mig. Så fort som möjligt ska jag hoppa på bussen till Julia och sen är det all in som gäller ikväll! Man vet aldrig, detta kanske kommer vara min sista helg i London så bäst att passa på! Jag har skrivit upp oss på gästlistan på klubben Punk som vi var på sist, det var en skön stämning där och så kände vi att det kan vara skönt att åka till ett ställe som vi faktiskt hittar till på en gång:)

Så crack a bottle och de som är i London får se upp för nu börjar Fridas och Julias all in kväll!

Puss och hej, svälj!

Har jag nämnt att Lars Winnerbäck är absolut helt underbart jävla bra? Det tål hur som helst att sägas fler gånger!

Hoho i höstmörkret!

Har fått höra att ni har det riktigt ruggigt och kallt där hemma. Då måste jag faktiskt passa på att tala om att här i "regniga England" så har det inte fallit en droppe sen jag kom hit och London har erbjudit ett flertal riktiga härliga höstdagar. Mohaha (jag måste ju få gotta mig medan jag kan, snart kommer jag ju hem till slaskvädret jag med=)

Idag har jag varit ledig förutom ett par sysslor på morgonen och nu på kvällen. Familjen har varit på utflykt ute på landet vilket medförde att jag blev lämnad kvar här med lite strykning, städning och nu lite matlagning på kvällen åt dom. Och det klagar ju självklart inte jag på.
   Tog föga förvånande tillfället i akt och åkte med Julia till oxford street för lite shopping. Top Shop är verkligen så stort att man kan tappa bort sig. Idag var jag efter en kvarts letande efter Julia tvungen att ställa mig uppe vid entrén i hopp om att hon skulle hitta mig där efter ett tag. Sjuukt. De har så mycket fina saker och man blir verkligen inspirerad till så mycket olika häftiga lookar men nu när jag ska åka hem och vara arbetslös och fattig så säger plånboken ifrån rätt så hårt. Därmed kom jag hem utan en endaste shoppingpåsen i handen. Tror dock att jag måste ändra på det innan jag åker hem:)

Man skulle kunna tro att man aldrig kan bli uttråkad och rastlös i en så stor stad som London. Denna dagen har dock bevisat motsatsen för min del. När man inte har någon att umgås med (Julia var ju till slut tvungen att åka tillbaka och jobba) så försvinner fantasin och viljan till att göra saker. Menar, hur kul är det att göra London alone? Så frågetecknet vad ska Frida göra resten av dagen besvarades med att slöa framför datorn. Mycket dåligt av mig, jag vet. Jag har redan blivit förslappad av detta land. pfff.

Under kvällens gång skulle jag iallafall ta mig till att laga lite riktigt mat för en gångs skull. Men ni ska veta att det inte är det lättaste att vara mästerkock i ett kök där det bara existerar pasta. Till slut resulterade mina kock-kunskaper i den mycket intressanta maträtten pastafjärillar med stekta äpplen och bananer kryddade med kanel. Mumma...
   Nämnde jag att detta hushåll bara har pasta hemma? Och så klart frukt, iallafall de första tre dagarna efter inköpet, sen har jag roffat åt mig allt och moffat alla frukter jag kan komma åt för att för allt i världen slippa ännu en måltid av pasta.
   Mamma när jag kommer hem vill jag ha din bacon- och potatisgrattäng! =)

Pappan i familjen har gett mig massor av tips på vad han tycker att jag borde göra under mina sista dagar i London. Så nu är jag taggad för att ta mig an London, antingen ensam eller med sällskap. Helst det sistnämnda dock. Här ska det banemig njutas och upplevas in i det sista! På´t bara!

Systerys: se till att lägga ut lite bilder från fotograferingen på lillisarna sen när du får dom! :)

Puss och hej, trevlig torsdagskväll!

...förrän man kommit över bäcken. Efter att fått höra att det var en dansk tjej som redan var här i England som var intresserad av familjen så har jag gått och hoppats hela dagen på att det ska bli hon som blir familjens nya au pair. Detta hade nämligen betytt att jag hade fått åka hem nu, kanske redan på söndag.
   Men efter att ha varit på ett snabb-besök hos Julia (vi skulle ta en kaffe på ett fik och hamnade med en cheese på mc donalds) så kom jag hem runt halv elva ikväll. Värdpappan välkomnar mig i dörren med att tala om att under deras kväll har de nu hittat deras nästa au pair. Jaha säger jag glatt, vad bra! - men hon kan inte komma förrän i mitten av november. Tillägger då pappan efteråt och kollar undrande på mig. Sedan tillägger han snabbt - jag vet ju inte när du plannerat att åka men vi kanske kan övertala henne att komma lite tidigare...

Ja jag har väl inte planerat nånting alls vad gäller min hemkost. Är ju liksom lite svårt när jag faktiskt lovat att vara kvar här tills det kommer en ny au pair. Och ja jag hade ju faktiskt hoppats hela dagen idag att söndag kanske skulle bli min sista dag i detta land, för den här gången. Men neeej neej oroa dig inte vräker jag ut mig. Ta den tid ni behöver!

Mor och far : Ni har uppfostrat mig alldeles för bra! Om det inte vore för era lärdomar hade jag aldrig haft dom här problemen haha! :)

Men nu ska jag inte tänka mer på detta, fokus på det braiga istället, nu kanske det hinns med både en och två utekvällar till i London innan jag styr kosan mot hemmatrakterna.

Puss och god natt

Hej hopp! Den nya designen blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig, eller kanske inte alls. Men nu finns jag med på kartan igen iallafall! Är jätte trött och ska hoppa in i duschen och sen sova nu, så orkar inte riktigt tjattra runt om allt.

I helgen som var så sightseeade jag och Julia en hel del, vi kollade in Buckingham Palace med omnejd i lördags och i söndags åkte vi till London Tower och checkade in kronjuvelerna, vilket var coolt. Så long live the queen och allt det där! Här kommer lite bilder!

Buckingham Palace



 

 
Vacker höstdag i Buckingham Palace parken

London Tower

London bridge (still standing)




och såhär roligt tyckte vi det var med sightseeing när vi var bakis :D


God natt Sverige, God natt England!

Sorry alla människor, bloggen är just nu väldigt rosa (en av blogg.se:s förinställda designer. Jag håller på att bygger om så ursäkta röran! Har fixat photoshop men fattar absolut ingenting, mina kunskaper sen jobbet var tydligen inte så färska som jag hade tänkt mig så risken finns att detta kommer ta ett tag! Stå ut och jag lovar att det nån gång i framtiden kommer en förbättring! (förhoppningsvis)

Men nu lägger jag ner och går och lägger mig! Time is ticking och imorrn är det tre barn som står på schemat igen!

Berättar mer och min sightseeing helg med Julia imorrn! Ps. Bilder kommer att förekomma;)

Puss och god natt!

Ps2. Ikväll har jag haft ett väldigt trevligt tidsfördriv

Hej hopp och god morgon! Eller god förmiddag? och för min del inte så god eftersom jag är väldigt bakis och extremt trött. Kan någon berätta för mig hur jag kan vakna 20 över 9 på morgonen när jag somnat klockan 5 och inte kan somna om? Underligt tycker jag bara är förnamnet för denna gåta. Extremo jobbigt och frida-kommer-vara-helt-slut-idag-känslan infinner sig på högsta nivå.

Igår var det dags igen för ännu ett försök att utforska Londons nattliv. Efter vinpimplande hos Julia i smyg tog vi tunnelbanan till Soho där vi hade hört det skulle finnas lite mer normala klubbar, där man faktiskt inte måste träffa amerikanska filmrecensenter för att komma in. Väl framme vandrade vi runt i desperat letande efter en bar som vi kunde ta en fördrink i, jag vet inte vad ni skulle tycka om resultatet men när Julia och jag började se män som tog på varandra och det senare visade sig bara finnas en ända toalett, en herrtoa, där alla skulle gå, så blev vi livrädda och klunkade i oss i 140 för att sedan sticka. Borde jag nämna att vi i trappan mötte mitt livs första dragqueen? Hmm..

Efter att ha fått råd från ett par svenska tjejer som Julia haffade just för de var svenska så gick vi till klubben Punk. Oroa er inte, jag stack inte ut med mitt blonda hår och söta klänning, folket där inne var inte så punkiga som man kan tro.
   Kvällen var väl lyckad, hade dock inte så jätte roligt. Idag kan jag knappt gå på mina bara fötter, så ont hade jag igår. Musiken var ganska dålig enligt mitt tycke och en tredjedel av folket som var inne på klubben var nämligen svenskar. Om jag vill gå ut och festa med svenskar så kan jag ju göra det hemma liksom, är ju ändå påväg mot de trakterna igen nu och ville ju se Engelsmän by night. Ska dock inte klaga för mycket då det också var just svenskar som räddade min kväll genom att leta efter Julia, vänta med mig på Julia och tillslut letade upp en buss hem åt mig och Julia =) Tänk att jag tycker svenskar är mycket trevligare mot varandra när de är i andra länder än vad de är i deras hemmatrakter, lustigt det där.

Julia fick dock bita i det sura äpplet hon också tillslut, för bussen vi hamnade på åkte bara till mig och svängde sedan ut en annan väg och inte mot henne. Istället går hon av vid Sloane Square, vårat "härifrån hittar vi alltid hem ställe" och tror sig kunna ta en buss hem. Klockan 5 imorse får jag ett sms av Jullan Pullan: "Efter att ha väntat på bussen i 30 min så upptäcker jag att den inte går ända hem. Underbart! Så var tvungen att gå i 15 min. Skit! Hemma nu"

Haha där fick hon för att jag fick vänta så länge på henne! Är dock inte avundsjuk idag då hon skulle upp imorse och vakta barnen, stackare. Själv fick jag också gå en 15 minuters lång promenad hem, i strumpbyxor, i regnet. Men jag hittade iallafall rätt på en gång, är sååå stolt! (Vet att du skulle döda mig om du hade vetat det här Mamsen, därför det är så bra att du aldrig får reda på något förrän efteråt, och allt gick ju bra även denna gången hihi

Nu ska jag försöka ta mig kraft till att göra iordning mig och sen förhoppningsvis få tag på Julia nån gång detta årtionde. Igår så såg dagens planer ut att bli Buckingham Palace och Brittish Museum men jag vet inte riktigt vad Gudrun tycker om detta i nuläget mohaha

Hoppas ni har det bra där hemma!

Lots of love, Frida

Ja, det blev helt enkelt såhär nu. Jag lyssnade på alla råd, alla har varit jätte gulliga och alla har verkligen puschat mig jätte bra för att stanna och hålla i och leta nytt och allt vad det kan vara. Men tillslut blev det helt enkelt för mycket lyssnade på alla råd och för lite lyssnade på vad jag egentligen själv ville. Som Linus så fint uttryckte det: "Det är råden som gör dig tokig, inte själva situationen"

Så jag tog mig en riktig tänkare, bara för mig själv. Sen kom Julia och gick ut och gick med mig i småregnet igårkväll och det var skönt att någon tillslut sa: Allt du säger tycker jag bara tyder på att du vill åka hem, och i så fall tycker jag att du borde göra det. Och om det känns skönt när någon säger så, så tyder ju det på ganska mycket.

Hade planerat att prata med värdföräldrarna idag men när jag kom hem igår kväll efter promenaden så satt de där inne och det kändes som att dom bara väntade på mitt lilla samtal. Så jag sa som det var (inte att jag tyckte mamman var en bitch och att hon fick mig att få tuppjuck så fort jag såg henne) utan att jag hade för mycket hemlängtan för att vara kvar ända tills juli som vi först hade bestämt. Att jag gärna kunde vara kvar tills jul men jag ville höra hur de ville göra med tanke på barnen och allt. Och de var väldigt lugna, inte alls arga, inte direkt ledsna. Sa att barnen bara skulle bli jätte ledsna om jag åkte hem i jul så de skulle börja leta efter en ny au pair på en gång.
   Deras reaktion var lite konstig, lite annorlunda och udda, men samtidigt tror jag de bara tyckte det var bra att jag var ärlig istället för att ljuga och sen lämna dem vid jul utan några tankar på hur det skulle kännas för barnen. 
   Den har dagen har varit lite udda också, mamman verkade arg imorse och hon har kört runt med mig rätt mycket. Men det kanske är smällar man får ta, de tyckte ju att allt hade gått så bra. . . .

Så Nettan, England får helt enkelt vänta med att få lära känna mig, de kanske mister en liten stjärna nu, men när jag har pluggat och gjort karriär då kanske de får med mig att göra igen =) Jag är fortfarande ung och har en stor del av livet framför mig. Man måste ju inte vara au pair för att uppleva andra delar av världen. Och man måste ju inte göra allt precis nu. Så ladda upp med rödvinet och tina upp lite kräftor för nu hoppas jag på ett lika fint bemötande när jag kommer hem, som jag fått genom era kommentarer här på bloggen!

Det känns lite tråkigt, lite vemodigt och lite stressigt att hinna med allt jag vill göra här i London med Julia innan jag åker, men framför allt så känns det väldigt skönt.

Stor puss och kram, Frida

Jag är totalt värdelös, en jävla sopa är vad jag är!

Jag kommer aldrig kunna göra nånting med mitt liv, jag kommer aldrig att kunna driva något framåt, jag kommer aldrig lyckas om jag inte lyckas våga först.

Blir bara arg på mig själv, blir så arg att jag nästa börjar gråta. Varför ska jag misslyckas med allt som jag försöker ta mig till? Det känns fan inte ett dugg kul! Och nej det spelar ingen roll vad andra säger, jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker. Den här gången handlar det om mig, vad jag känner. Jag känner mig misslyckad för att det verkar som att jag aldrig tycks klara av det jag tar mig till att göra.

Ännu ett misslyckat äventyr, ännu en misslyckad expedition?

Men ska jag stanna bara för att jag vägrar låta mig misslyckas igen?

Känns som jag aldrig kommer få någon rättsida på det här..

Hohoo i höstmörkret!

Just nu sitter jag med en kopp rykande varm te i min säng och chillar. Skönt att äntligen få dagens första ledighet. Idag ställdes jag inför en väldigt stor utmaning, det kanske inte kommer låta så svårt, men det var det. Jag skulle idag för första gången ta hand om alla tre barnen själv. Tanken var att jag skulle stryka klart medan barnen lekte i huset och sedan ta med dom ut i parken. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt efter Saskia är 5 år snart och Olivia faktiskt snart fyller 8.
   Detta hindrade dom såklart dock inte från att riva runt i hela huset medan jag strykte så allt såg ut som hej och och hjälp mig. Jag som är livrädd för min värdmamma då jag visste att hon skulle bli rosenrasande om hon såg detta försökte med tappra försök få tjejerna att städa undan så fort som möjligt så vi kunde gå till parken. Klockan var kvart över tio när vi väl kom ifrån huset, då hade ingen av tjejerna deras jackor på sig och de stora tjejerna var barbenta. Klockan halv elva var det meningen att vi skulle vara tillbaka hemma. Så bra gick det alltså för mig.

Men vi hade iallafall en kul stund i parken =)

Systerys kom igår på den brilljanta och hemska tanken att familjen mycket väl kan ha riggat upp massa kameror i huset för att hålla koll på deras au pair medan de är borta. Tydligen ska detta vara ganska vanligt bland rikare familjer, hmm.. Detta gör mig ganska vettskrämd med tanke på vad jag gjorde under helgen när de inte var hemma. För jag tror ju inte att min värdmamma skulle le glatt om hon såg att jag och julia satt och drack vin i mitt rum, eller att jag åt alla mina måltider i tv-rummet eller att Julia sov i ett av barnens sängar. Haha jag gjorde allt jag inte får göra under den helgen, mycket bara i ren protest, men det vore ju jobbigt om de fick reda på allt genom uppriggade kameror.
Pust och stön. Låt oss glömma den tanken tills vidare.


Nu ska jag dricka upp mitt te och begrunda mina ska jag stanna eller ska jag åka hem tankar, medan jag tittar på ett avsnitt av The Mentalist.

I hope you are having a wonderful time back home in Sweden my dear friends and family!

XoXo

 Svarta tygskor från TopShop (mina stövlar gick sönder, i panik på att inte behöva gå i mina winterboots redan så blev det dessa)


 Stickad lång tröja från HM


 Svart hög-i-midjan kjol från Top Shop


Nu har jag inte tid med det här längre, måste väcka lilltjejen och sen bär det av till barnklubben. Yippie vad jag verkligen känner för dig, snuvig och febrig som jag är.. Puss

Hoho på er alla där hemma!

Jag är sjuk och det är jätte synd om mig. Har haft massa feber hela natten, hade till och med yrsel och det är bara lite bättre nu på dagen. Som tur är så hade mamman inte något inplanerat för sig själv idag så jag har fått tagit det ganska lugnt. Jobbat hela tiden men ändå inte i samma utsträckning som jag brukar göra. Nu är jag barnvakt åt lillan som sover medan alla de andra är på bio. Skönt att jag får vila lite.

Det är verkligen inte roligt att vara sjuk i ett hem där man känner sig i vägen och där man inte kan få en kram så långt ögat kan nå. (vill ju inte smitta ner Julia). Längtar hem mer än nånsin nu.

Vet ni dessutom vad min värdmamma till hagga vräker ut sig imorse när jag sa att jag verkligen inte mådde bra?! Jo att det kanske berodde på vad jag hade gjort under helgen.. Vad fan vet hon om vad jag gjort under helgen? Det enda som kan ha gjort mig sjuk isåfall är väl alla äckliga bussar och tunnelbanor som jag åkt svarade jag då. (inte riktigt lika hetsigt förstårs) var på hon svarade att jag faktiskt inte kan gå runt och bli sjuk varje måndag.
   Behöver jag ens säga vad jag tycker om denna dam?

Börjar mer och mer känna att upplevelsen att leva i London ändå inte väger upp för hur jag vantrivs i familjen. Trodde det skulle göra det, och jag hade en jätte rolig helg. Men hela tisdagen när familjen skulle komma hem så gick jag och bävade över hur tråkigt och jobbigt det skulle bli att börja jobba igen. Känns inte som ngt vidare bra tecken redan såhär tidigt. Vet att jag sa att jag inte skulle ge upp så lätt den här gången, vet att jag lovade både mig själv och andra att jag verkligen skulle ge det en chans..
   Jag citerar vad Julia sa om mig: "du får kanske lära dig nått av det här och nu vet du ju då att du är för hemma kär för att vara borta längre perioder.."

Japp en upplevelse rikare, men kanske inte direkt så jag hade tänkt mig.

Tänker på er där hemma, hoppas alla har det bra!

Pusssss

Tänkte visa er lite bilder från huset, tog lite smygbilder nu när familjen var borta hihi

Mitt rum

   

                                          

Mitt och barnen badrum

 

Delar av köket

 

Tv- och vardagsrum


 

Hej hopp! För er som börjat tro att jag och Julia inte överlevde vår festkväll så bevisar jag här och nu att ni har fel, vi lever och mår bra!

Utekvällen i fredags blev riktigt lyckad. Vi tappade inte bort oss (förutom att vi hoppade på en buss åt fel håll när vi skulle hem), vi irrade inte runt i 20 min efter en nattklubb och vi kom in på första stället! Det var jätte bra musik och vi dansade hela kvällen.

Att detta gick så bra kan ha att göra med att vi träffade två trevliga amerikaner som var filmrecensenter och lyckades fixa in oss alla fyra, före kön på en klubb som vi förmodligen aldrig kommer komma in på igen=) Kvällen hade kunnat bli väldigt billig med tanke på att vi blev bjudna på inträde och allt men dessvärre lyckades min väska någon gång under kväll, efter att ha gått sönder, hamna upp och ner utan att varken jag eller Julia märkte detta och därmed försvann alla mina pengar, mitt körkort, pendlarkort och julias smink. Lyckligtvis för mig fick jag iallafall tillbaka körkortet och pendlarkortet. Det andra förblir borta.

Igår vaknade jag klockan nio på morgonen och var extremt bakis, Julia hade dock förskonats av det och tyckte att det var en superb idé att åka och sightsea dagen till ära. Visserligen hade vi ju bestämt det innan och det blev faktiskt lyckat! Vi åkte och såg Big ben, westminister abbey, parlamenthuset och London eye. Skippade dock att åka det sistnämnda pga av att jordens alla turister villa åka samtidigt som oss.
   Efter att ha turistat gick vi en tokigt långpromenad till Tate Modern, ett konstmuseum med modern konst. Trots mitt ringa konstintresse så var det faktiskt riktigt kul. Skämms lite för nästkommande men måste ända berätta för det är så kul: Frida går fram till en av tavlorna och utbrister "hur kan man kalla det här för konst? Det är ju så enkelt att vi skulle kunna göra" Varav vi därefter kollar på informationen av tavlan och upptäcker att det är självaste Piccasso som har målat tavlan. Skamhörnan för Frida haha! Jag hoppas dock att Piccasso förlåter min kommentar då det också visade sig vara just han som hade målat den tavla jag sedan blev allra mest facinerad över.
   Då jag som vanligt är lika klantig och glömde min kamera hemma så jag jag inte visa er de ljuvliga bilderna från vår sightseeing. Men vi fotade hej villt med Julias kamera så förhoppningsvis kommer ni få se dom inom kort!

Idag har jag varit halvledig, familjen är fortfarande borta så jag har bara tvättat och strukit en hel del sedan har jag tillbringat min tid som jag vill. Dagen till ära tillbringades den med Julia hehe. Vi åkte till Oxford street och shoppade idag, TopShop var verkligen så extremt stort. Man kan inte ens tänka sig hur stort det är förrän man ser det, hur mycket saker som helst och i princip allt är fint! Tror ni det kliade i fingrarna då eller?! Resulterade iallafall i en kjol och ett par tygskor därifrån och sedan en tjock mysig tröja ifrån HM. Mer hann vi inte med idag, Julia skulle hem och jobba igen, men har en känsla av att vi kommer åka dit rätt ofta... =)

Nu ska jag krypa ner under täcket och kolla på Gossip Girl. Det är svinigt tokkallt i huset, deras värme funkar typ inte så lovar att det bara är typ 15 grader här inne. I söndags satt Julia med dubbla tröjor och min vinterjacka inne i huset för hon frös så mycket. Ujuj hur ska detta gå? Tack gode gud för dundäcken!

Kan ni förstå att det bara har gått 8 dagar sen jag åkte? Känns som jag varit här i en månad, minst! Både bra och dåligt faktiskt. Saknar er där hemma! Hoppas allt är bra med er!

Pusss

julia och jag sitter och dricker på mitt rum! Vi lyssnar på rhodos 09 låtar, pratar om killar till Julia som jag avråder henne från för jag tycker det är mycket roligare när hon är singel och kollar hur vi lättast ska ta oss till nattklubbarna ikväll! Huuur bra som helst ikväll med andra ord!

Vi vet att vi kommer tappa bort oss ikväll, vi vet att vi kommer gå runt i minst 20 minuter i jakt på att komma in nånstans men vi vet också att vi kommer ha askul:)

Just nu är problemet att vi inte hittar min handväska så att vi inte kan få med oss kartor haha vi får väl se om vi nånsin kommer hitta hem ikväll hihi

Nu måste jag hjälpa Julia leta och dricka lite mer vin innan vi ska försöka ta oss in på It-klubben i London bland alla modeller och fotbollsspelare, jag vet det en high risk men man måste ju satsa på det bästa;)

Puusss!

Varning för lång text
Nu ska jag äntligen få gå och sova. Skönt. Ikväll har jag varit barnvakt för första gången medan föräldrarna är ute och slirar. Det gick faktiskt bra med undantag från att lillan vaknade runt 11 och gallskrek efter mamma och bara slog på mig när jag försökte trösta henne. Efter en kvart av detta lyckades jag dock lugna ner henne och faktiskt få henne att somna av. Hon har känt mig i 6 dagar, jag är stolt över mig själv=)

Idag har jag varit på jätte dåligt humör och jag har verkligen känt för att åka hem, bara strunta i allt det här jobbiga som jag inte trivs i, kasta in handuken. Samtidigt hela den här dagen så har jag också gått och varit arg på mig själv för att jag inte vill vara den som ger upp, inte igen, inte efter en vecka, jag vägrar! Vill inte låta folk få rätt, vill inte känna att jag misslyckats ännu en gång.
  Och ändå så ville jag bara kasta mig på första bästa flyg för några timmar sen och komma hem och krama min egen mamma och mina små luttistjejer!
   Ända sen imorse har jag räknat timmarna på att dagen ska ta slut, jag har inte tålt att ens se mamman och till och med barnen märkte att jag inte var som vanligt. Jag skyllde på att jag var trött idag och den verkade gå hem. Imorse strök jag kläder i två timmar, det var huuur mycket kläder som helst, lovar minst två fulla resväskor med kläder. Och när det tog så lång tid så gastade mamman (okej inte gastade,sa, men det kändes som hon gastade) att jag måste lära mig att stryka fortare och att jag minsann skulle få kolla på när hennes personliga hushållerska som också stryker, ska stryka. Då blev Frida inte glad. Den kommentaren satt inte fint efter hårt ansträngande och efter att jag visste att jag idag skulle jobba ett helt dygn utan ledighet.

Jag kan säga att under eftermiddagen var jag på vippen, då menar jag verkligen på vippen, flera gånger att gå fram till mamman och säga upp mig. Men som tur var gjorde jag inte det, för det hade nog faktiskt varit lite förhastat.

Det är ju egentligen inte så jätte mycket själva jobbet som jag stör mig på. Förutom att jag måste stryka så himla mycket och jag hela tiden ska passa upp. Det är mer alla hennes krav i hushållet som får mig att få nippran. Menar, idag visade hon mig en sak liknande en fönsterskrapa som jag skulle använda mot glasväggen man drar fram när man duschar. Allergin mot vattendroppar gäller alltså även dom som inte är synliga. haha det känns som att detta aldrig kommer att ta slut. Men förhoppningsvis kanske jag vänjer mig efter ett tag. Menar om man gör det till en vana att torka av badkaret varje gång efter dusch så blir det nog till slut inte så jobbigt:) haha

Hur som helst, anledningen till att jag nu låter lite mer lättsam är för att mina värdföräldrar kom hem från sin utekväll och var hur gulliga som helst. Dom frågade hur jag mådde och sa att jag verkligen skulle säga till om det var något och om jag inte trivdes och de erbjöd sig att jag skulle följa med dom tillderas vänner nu i helgen och massa saker. Det är svårt att förklara samtalet här men för första gången under veckan så fick jag faktiskt känslan av att de ändå bryr sig om mig. Och mamman kan ju inte riktigt rå för att hon är så kall som hon är, jag har ju träffat mormorn nu och vet vart det kommer ifrån... =)
   Dessutom kom vi överens om att jag ska slippa stryka alla Matt's skjortor och det känns sjuuukt bra:)

Tillbringade barnvaktskvällen med att leta nya familjer, hittade två stycken varav en jag har pratat med förut, men nu känner jag att jag faktistk ska strunta i det. Känns bara jobbigt att försöka sätta sig in i en ny familj och börja om från början med allt. Dessutom är det helt underbart skönt att bo så nära Julia som jag faktiskt gör. Och som det känns nu så planerar jag att åka hem i jul och inte komma tillbaka. Förvarna familjen ett par veckor innan så de får tid på sig att hitta en ny au pair då och förhoppningsvis kommer de förstå. Självklart kommer jag inte säga att jag inte pallar mer än två och en halv månad i den här familjen utan att jag har sån himla hemlängtan att det inte skulle kännas bra att fortsätta:) Som ni kanske märker har jag haft en heeel del tid att tänka idag.

Tack Nettan för din kommentar, började nästan gråta när jag läste den, men den värmde! Och ni andra, jag lovar att stå på mig nästa gång, sänkte ner ribban lite idag och tar en dag i taget, snart kommer jag våga säga ifrån när jag känner för det =)

Nu måste jag verkligen sova. Skönt att jag kan sova ut imorrn, ledig förutom lite småsysslor jag fått i uppdrag!

Ta hand om varandra där hemma! Än kommer jag faktiskt inte, sys, så det är bara att du fortsätter uppdatera bloggen ist;)

Puss och god natt / Frida, everybodys changing but I still feel the same....

...så sitter jag ändå här på mitt rum tyst som en mus för jantelagen den verkar ha slagit rot 10 gånger om hos lilla mig.

Just nu är jag arg. Detta inlägg kan alltså överdrivas en aning av min ilska, bara en lätt varning så.

Jävla bitch! Så nu var det sagt. och skönt kändes det också!

Min värdmamma tycker att det är en jätte bra idé att jag ska jobba hela dygnet imorgon för att hon ska ut med hennes små snobbvänninor på födelsedagslunch under just den tiden då jag i normala fall är ledig och sedan ska hon självklart ut och festa med sin man på kvällen så jag också ska ha min barnvaktskväll och därför fömodligen kommer sluta imorrn runt 12-1 på natten. Kuuuul!
   Men inte nog med det, detta dygnsjobbande ska pågå TROTS att mormodern just nu är här och lika gärna skulle kunna ha lilla tjejen under ett par timmar på dagen så jag kan vara ledig. Då ska också tilläggas att jag förmodligen iallafall kommer få krypa runt på tå under hela dagen imorrn eftersom jag ändå inte kommer få göra något med lilltjejen när mormodern lika gärna kan göra det. (hon är likadan med sin mormor som med sin mamma,de gäller först och om de inte finns i huset så får jag hjälpa henne)

Sjuuukt är vad jag vill säga att detta är! Men ännu sjukare är väl egentligen att jag bara sitter här och tiger och verkar tycka allt är frid och fröjd. Och sjukast av allt är att när jag imorgonbitti ska försöka ha lite stake och föreslå lite lätt att mormorn kanske kan ha lilltjejen ett par timmar på dagen eftersom jag också ska vara barnvakt sent på kvällen, så kommer min stake har lagt sig för länge sen och jag kommer le snällt och bara tacka och ta emot.

Fy fan för jantelagen säger jag bara!

Jag längtar hem idag. Hoppas att mamma har rätt i att det är värst de första veckorna. Annars kommer detta inte funka, ens fram till jul. Vill krama om mina egna luttisar! Och min egen mamma!

Nu ska jag gå och duscha och sova. Bäst om man ska klara av ett dygn med tre småtjejer imorrn...

Puss eller nåt

Helloooou

Vill bara tala om att allt känns okej med undantag för min lilla djävul till värdmamma som förövrigt inte bär prada utan jimmy choo :) Nej men det är ganska lugnt, idag har jag haft roligt med min minsting, vi var på biblioteket och lånade lite böckeri förmiddags, skönt att få lite tid med barnen även då och inte bara städning.
   Jag börjar om en timme igen så jag ska strax gå ner och ta lite mackor till lunch och sen är det strykning som gäller, hann nämligen inte med det imorse på grund av lite olika omständigheter och då tyckte värdmamman det var en brilljant idé att jag skulle börja två nu på eftermiddagen istället för halv tre så att jag hann stryka innan..

Jag hatar att stryka. Slut och punkt

Julia har förresten skaffat en blogg nu som hysteriskt roligt nog heter http://www.nersomenpannkaka.blogg.se

Den tycker jag verkligen att ni ska gå in på för då får ni även höra om vårt försök till ett första pubäventyr igårkväll!

Hörs säkert igen ikväll! Pusssss

Hej hopp!

Vad glad jag blev när jag gick in på bloggen och såg alla kommentarer, forsätt så mina vänner:) Ni är så gulliga och främst var det roligt att läsa att ni tror jag kommer få det svårt att hitta häromkring. Jag ska därmed dra en liten resumé av mig dag:

Under min ledia tid mitt på dagen tar jag bussen in till centrum för att träffa Julia, allt går bra och vi har en trevlig liten lunch på starbucks (lycka). När vi sedan ska åka hem kommer jag på att jag inte har någon aning om vad stationen heter där jag ska gå av. Jag känner heller inte igen mig efterson i stort sett allt ser likadant ut här. Detta medför att jag efter att ha fått känslan av att jag åkt aningens för långt slänger mig av bussen och sedan får ringa min värdmamma och be om förklaring av väg. Lyckligtvis meddelar hon att jag bara gick av en station för långt bort och jag tror mig veta vart jag ska gå.
   När jag väl kommer fram till den stationen som jag borde gått av vid inser jag att denna station inte var samma som jag gick på vid tidigare under dagen. (har ingen aning om varför) Jag börjar traska och efter en lång studering av min kartbok tror jag mig veta exakt vart jag ska. Traskar runt i förmodligen en kvart och börjar då bli aningens irriterad då denna promenad egentligen bara ska ta några minuter. Frågar en dam efter hjälp och hon säger lite lättsamt att jag hela tiden har hållt kartboken upp och ner, inte konstigt att jag gått åt fel håll. Traskar vidare på hennes instruktioner men inser efter ett tag att hon måste vart lite borta för hittar inte ens min gata på samma kartsida som den gata jag bor på. I panik ringer jag Julia som genom hennes kartbok lyckas förklara hur jag ska gå och faktiskt hittar hem åt mig.

Dagens gå bort sig totalt nr 2:
Jag och minstingen går till barnklubben för att leka med de andra barnen. Allt flyter på ljuvligt och jag tänker tyst för mig själv att det här nog kommer att bli en bra dag trots allt. När barnklubben stänger har en av minstingens vänner och hennes au pair lovat att följa med till dammen för att mata ankorna. Rolig idé och vi traskar på, ankorna slugar i sig brödet som gamar och det är dags för oss att gå hem. Enda problemet var bara att våra vänner skulle vara kvar i parken och jag var tvungen att hitta tillbaka själv. Detta borde inte vara ett problem då jag i mitt huvud trodde att det var raka vägen. När jag dock traskat på med barnvagnen i en kvart inser jag att jag gått alldeles för långt utan att se utgången.
   Jag går vidare i hopp om att hitta en annan utgång och i ännu större hopp att känna igen mig. När jag väl hittar en utgång och inte har någon aning om vart jag är ringer jag min värdmamma för andra gången och berättar att jag är lost. Hon förklarar vägen och säger att det är ungefär 10 minuters gångväg hem till oss. Lugnt tänker jag och börjar gå in i parken igen och tror mig veta exakt vart jag är. 10 minuter senare är jag fortfarande mitt i en park och kan inte se en utgång så långt ögat kan nå. Tänker att det är onödigt att vända nu och går vidare. Efter ett tag kommer jag till en utgång och ser en bro, yes jag är nästan hemma tänker jag! Enda felet var att det var helt fel bro, närmare bestämt chelsea bridge som ligger på helt fel sida. I panik hade jag inget annat väl än att återigen ringa min värdmamma och berätta vart vi var. Det slutade med att hon fick komma och hämta oss med bilen...

I övrigt är väl allt ok. Har varit sjuk, lite febrig och ont i halsen och ber till gud att det inte ska vara halsflussen som kommer tillbaka. Älskar att jag och Julia har så nära till varann och är stormförtjust i barnen. Dock har jag stora problem med mina dagssysslor som ska utföras in i minsta detalj. De som inte har träffat min värdmamma har ingen aning om vad perfektionism är för något. Jag får krupp på henne.
Hoppas att allt ska släppa med tiden och att jag kommer komma in i familjen. Vet att det bara har gått tre dagar men det börjar inte bra när man känner sig ovälkommen och ivägen.

Nu måste jag sova! Forsätt skriv till mig, tycker det är jätte roligt! Hoppas ni alla har det bra där hemma! Saknar er! Och saknar mina luttisar, dom är mycket gulligare och snällare hihi

Puss och kram Frida, London is calling...

Hej hopp jag lever! Skönt att höra va? Vet att jag skulle höra av mig till flera om hur dagen varit men mobilen krånglar massor så nu får ni helt enkelt uppdatera er här :)

Jag har väldigt blandade känslor men jag kan iallafall gladeligen säga att jag inte känner: ta mig härifrån! Vilket ju är jätte bra! Hade lite aningar om att mamman i familjen skulle vara lite stel och strikt och jag hade också helt rätt. Jag hoppas att hon kommer slappna av med tiden, annars har jag svårt att tro att vi kommer gå ihop. Jag känner mig som en skolflicka som lyssnar på sin lärarinna och hela tiden säger yes mam till henne. (vilket jag självklart inte säger men ändå:)

Barnen är alla tre speciella på sitt vis och självklart jätte härliga. Den minsta på två år har tytt sig jätte bra till mig på en gång vilket känns skönt. De stora tjejerna kommer jag nog få jobba lite på men jag hoppas att allt kommer gå bra!

Finns så mycket jag vill berätta om hur allt känns och hur allt ser ut men jag har ingen aning om vart jag ska börja. London är helt otroligt stort men jag känner mig redan lite förälskad i staden. Älskar taxibilarna och de röda gamla telefonkioskarna! Lovely!
   Vi bor jätte nära stadens centrum om man ser efter hur stort London verkligen är, jag kan utan problem ta cykeln vilket känns jätte skönt! Och tydligen ska det inte vara alls långt mellan mig och Julia heller, en liten busstur bort bara! Stort plus!
  
Husdetaljer för Lisa: Huset har heltäckningsmattor i princip överallt, i övrigt vackra lite äldre möbler. Huset är avlångt med fyra våningar, hur stort som helst känns det som när man går i alla trappor. Ljusa tapeter överallt och väldigt öppna rum. En hel del rosa rum också med tanke på de tre småtjejer som bor här:) Ska försöka ta lite smygkort när jag är hemma själv nån gång så du och de andra som är intresserade får se! hihi

Imorgon börjar jag kvart över sju och ska få upp och iordning de stora tjejerna till skolan. Sen ska jag vara själv med lilla Sophia ganska länge för mamman måste bort och göra lite saker. Under den tiden ska jag dessutom försöka lyckas bädda rent alla sängar. Hmm mitt första riktiga mission, jag är spänd på att se hur det hela kommer gå:)

Idag har jag varit på en liten rundtur med pappan och tjejerna, de försökte bland annat lära mig hur man åker buss här. Nu förväntar de sig att jag ska klara av att åka buss in till centrum imorrn själv och köpa en adapter och sedan ta mig tillbaka hem och dessutom hitta till gatan jag bor. Jag har ännu inte nämnt att jag har jordens sämsta lokalsinne...

Nu har ni fått alldeles för mycket läsning som det är så ska skona er från resten av alla mina tankar:) Saknar redan er där hemma, ge massvis av pussar och kramar till Frejkorv och Ängla Bäng från mig! Och självklart en massa pussar till er andra som vill ha dom!

Sussa sova nu, att gå upp halv fem på morgonen och sen försöka lära sig en helt ny stad och tillbringa hela dagen med tre energiska tjejer tär på krafterna vill jag lova!

XoXo, Frida

Och den har faktiskt varit riktigt bra =)

Jag hade tur i fredags och blev räddad av min syster, så tillbringade kvällen med att moffa godsaker framför idol tillsammans med henne vilket var en välldans tur för jag tycker verkligen det är toktråk att vara hemma själv..

Igår följde jag med småtjejerna och systerys till badhuset och puh det var en upplevelse. Men roligt var det! Jag kom dessutom fram till att det var sisådär 8-10 år sen som jag var i badhuset för nöjes skull, så det var ju verkligen på tiden.

Kvällen blev lugn och skön med ett saknat gammalt gäng, hade nästan glömt bort hur trevligt vi kan ha det :) Men den där zombiefilmen kommer jag nog inte se igen..

Dagen har tillbringats i Hallsberg, närmare bestämt tittandes på en crosstävling. Det var roligt! Duktiga var dom också, de små grabbsen hih

Nu har jag inte tid med att uppdatera mig själv eller nån annan längre, en varm dusch väntar för fy fan vad jag har frusit idag!

Puss och hej, tack för en trevlig helg!

Kan någon snälla komma och rädda mig från urskogen och ge mig lite sällskap?

Jag håller på att dö av tristess här ute och faktiskt så har jag ätit pencilin i tre dagar nu och då smittar jag ju inte ens längre! Slut och punkt

 Heeeeeeeeelp

Klappat och klart, den 11 oktober, om bara lite mer än en vecka, så smäller det! Då flyr jag och Julia kosan till England och London!

Känns helt otroligt och ganska flippat. I tisdags ringde en familj till mig som jag bara pratat lite smått med innan via mail och senare på eftermiddagen så skickade dom ett sms att de ville erbjuda mig jobbet som deras au pair om jag var intresserad!

Så familjen Darling med tre sockersöta tjejer ska möta upp mig på flygplatsen nästa söndag. Då börjar mitt nya liv och jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. Är redan ganska nervös faktiskt :)

Mindre roligt just nu är att jag är sjuk, förmodligen halsfluss och jag är lämnad ensam hemma en vecka framöver.. Mamma och pappa åker till Kreta i kväll de jävlarna. Men å andra sidan så kan man ju hoppas på att bli frisk fort så det kanske kan bli lite raj raj här :)

Nu ska jag göra nånting mer vettigt!

Pusssss